Två toner är bättre än en

En klassisk "saddle shoe" från Alden. (foto: Leather Soul)

Idag blir det en specialare om skor i tvåtonsutförande. Alltså skor som tillverkas i fler olika färger eller material. Jag har länge varit en anhängare av detta stilfulla sätt att visa attityd.

En vågad känga från Edward Green. "Galway" i svart och olivfärgat kalvläder. (foto: Leather Soul)

Tvåtonade klassiska herrskor är väldigt ovanliga i Sverige. De återfinns här nästan endast på golfskor. Skälet till detta är såklart att skor i olika färger, ofta med broguesmönster, förr i tiden ansågs bäst lämpade till fritidsaktiviteter och andra lantliga förnöjsamheter.

En "spectator"-sko från engelska tillverkaren Gaziano & Girling. Det är ofta golfskor utformas enligt denna klassiska skomodell. Varför det kallas just "spectator" vet jag inte. Enligt vissa uppgifter kallas det "correspondent" när skon görs i svart-vitt istället som ovan brunt-vitt. (foto: London Lounge)

Men världen förändras som tur är, och så är inte riktigt fallet idag. Dock skulle jag vara konservativ i mitt val av tvåtonade skor om jag bar dem till kostym. Kanske en svart sko bruten med grå eller svart mocka. Eller en sko i mörkbrunt kalvläder och matchande grain-läder.

Edward Green "Sandringham" i Burnt Pine och Burgundy. (foto: Leather Soul) 

Som tur är så kräver varken mitt jobb eller min samhällsställning att jag behöver bära kostym så ofta, därför kan jag glatt blanda alla möjliga material och kulörer. Effekten kan bli att ögonbryn höjs. Men sällan näsor rynkas.

John Lobb "Winchester" svart kalv blandat med "Pewter Museum Calf". Mycket diskret. (foto: Leather Soul)

Vredens skor

I somras fick jag tillfälle att läsa om Vredens Druvor av John Steinbeck. Senast var i gymnasiet. Inte helt oväntat så var det lättare att ta sig till denna klassiker 20 år senare. Boken är en rak och mycket gripande historia som i romanform beskriver hur de amerikanska storföretagen under 30-talet driver bort bönderna från deras gårdar och hur maskiner ersätter människor. Stordrift (rovdrift) ersätter småskalighet.

  

I ett kapitel beskriver författaren hur Maskinerna ersätter De Levade; människor som levt och brukat jorden i generationer.

"Traktorerna kom över vägarna och in på fälten, stora krypdjur som rörde sig som insekter och hade insekters ofattbara styrka. De kröp över jorden – lade ut sina drivband, rullade över dem och vindade upp dem.

[…] Han på traktorns järnsits såg inte ut som en människa; med sina handskar, skyddsglasögon och gummiskydd för näsa och mun mot dammet var han bara en robot, en del av vidundret. […] Han älskade inte jorden mer än banken älskade den. Traktorn kund han beundra – dess serietillverkade ytor, motorns accelerationsförmåga, cylinderexplosionernas dån; men det var inte hans traktor. 

En så kallad "okie"; lantarbetare som migrerade från Oklahoma för att finna jobb i Kalifornien på 30-talet. (foto: Wikimedia Commons). Steinbecks roman handlar om dessa okies levnadsöden under 30-talet.  

[…] Efter traktorns harvsystem följde såmaskinens långa ledarrör – tolv böjda järnpenisar med fabrikstillverkad erektion, vars orgasmer dirigerades av kugghjul och som våldtog metodiskt, våldtog utan lidelse. Föraren satt på sin järnsits och han var stolt över de raka linjer han själv icke önskade, stolt över den traktor han inte ägde och inte älskade, stolt över den kraft han inte kunde kontrollera. Och när grödan mognat och inhöstats, hade ingen krossat en varm jordklump mellan fingrarna och låtit jorden sila över fingertopparna. Ingen människohand hade rört utsädet och ingen människa eftertraktat skörden. Människorna åt det de inte själv odlat och stod inte i något samband med brödet. Jorden bar, betvingad av järn, och betvingad av järn dog den sakta; ty ingen älskade och ingen hatade den, och den fick inte blod av människornas böner och förbannelser."

Det slår mig medan jag läser detta kapitel att exakt samma sak har hänt med i princip hela sko- och klädindustrin, för att inte tala om samhället i stort. Det är ironiskt, för de flesta av oss försöker vara medvetna, moderna människor. Den Moderna Människan är politiskt korrekt. Har rätt åsikter. Köper ekologiskt kaffe. Autogiro kopplat till Rädda Barnen. Cyklar till jobbet. Läser Elle. Eller King Magazine. ”Jag gillar kläder, gillar att ha koll” säger den Moderna Människan. Men det skall vara rätt märken.

En ung kvinna iförd diverse "märken"; antagligen en Modern Människa (foto: Fahrmans Mode)

De allra flesta skor och kläder som tillverkas massproduceras i utvecklingsländer (även "fina" märkeskläder). Arbetarna i dessa gigantiska fabriker får ofta inte mer lön än att det räcker till mat för dagen. Men de svälter inte. Det skulle nämligen ge ”dålig press” hos de västerländska konglomerat som använder sig av fabrikerna. Och råvarorna. Framförallt vid massproduktion av skor är de nästan uteslutande artificiella, framställda på Gud vet vilket sätt. Allt för att tillgodose den Moderna Människan och dess törst efter mode och märken. Själlös massproduktion. "Köp! Släng! Köp nytt!"

Textilarbetare i Bangladesh protesterar mot minimilönerna

Om du bär en sko, eller vilket annat plagg som helst, och du kan känna kvalitén, du kan känna det noga utvalda materialet mellan dina fingrar, du kan känna att en stolt yrkesman/-kvinna tillverkat detta; en hantverkare som under hela sitt yrkesliv har strävat efter perfektion i sitt yrke. En sko eller ett plagg som du kommer kunna bära i decennier. Detta är något som står över mode. Detta är stil.

Alden Ravello Shortwing i Ravellocordovan (foto Leather Soul Hawaii)

Modebranschen, som för närvarande har Stormöte i Stockholm (Stockholm Fashion Week), är livrädd för stil. Modebranschen är nämligen en bransch som lever på att få den Moderna Människan att känna sig oattraktiv om hon har ett plagg som är från fel säsong. Modebranschen är även expert på grupptryck, vilket bidrar till att den Moderna Människan vänder sig till sin vän och nedlåtande säger ”det där är såååå 2009!” när hon ser någon som klär sig utanför de ramar som definieras som rätt. Rätt enligt modebranschen.

Jag tycker att vi skall ge modebranschen fingret. Välj stil framför mode. Välj kvalitet framför massproduktion. Välj småskalighet framför rovdrift. Välj själ framför skit helt enkelt.

Tidlöst - ja. Mode - nej. (foto: The Sartorialist)

Höstdags = kängdags

Säsongen för kängor är väldigt lång i Sverige, så jag tycker att man bör se till att ha tre-fyra par dressade kängor samt två-tre par grova slitvargar i sin skogarderob. Sistnämnda tar vi fram de där dagarna då de är riktigt grisregnigt eller apslaskigt!  Själv förespråkar jag gärna lädersulor vilka jag tycker är mer stilfulla, men det går inte att neka det praktiska med en gummisula (Dainite, Vibram, etc) i vårt hårda klimat. Efter den extremt hårda vintern har jag insett att jag måste ge vika för elementen och kommer ej införskaffa några kängor med lädersula för kommande säsong.

Tyvärr är utbudet av snygga kängor extremt dåligt i Sverige. Davidsons Skomakeri (Uppsala) samt Hans Allde (Stockholm) får tydligen in en del Gaziano & Girling-kängor till hösten och även Crockett & Jones (flertalet återförsäljare över hela landet) har några fåtal snygga kängor som kan vara värda att kolla in. Annars är det onlinebutiker som exempelvis Leather Soul (Alden m.m), Bespoke England (G&G, Edward Green) eller L'atelier du chausseur (Corthay m.m.) som gäller.

Alden – Chromexcel Plaza Wingtip Boot (foto: Leather Soul)

Enzo Bonafé button-upkänga i Cognac Calf och Polo Suede (foto: Leffot NY)

Rider Boot Company, specialbeställd känga. Jag har lite svårt för många av Riders modeller, men jag gillar dem för att de är en rolig uppstickare i branschen. (foto: Rider Boot Co.)

Horween Chromexcel

Garvningrecept från Horween (photo: Horween Leather Co.)

För oss riktiga skokonnässörer (läs: skonördar) så är det inte bara skons form och tillverkningsmetoder som är intressant utan även råvarorna som skon tillverkas ifrån. Jag snubblade över denna artikel om en garvningsmetod Horween Leather Company använder som de kallar Chromexcel. Formulan utvecklades i början av 1900-talet och används fortfarande. Artikeln är mycket detaljerad och intressant. Kul sommarläsning!

Bild från Horweens garveri (photo: Horween Leather Co.)

Läderbälten från Equus Leather

Equus Leather är ett litet företag som tillverkar handgjorda bälten och andra läderaccessoarer. Efter att ha kikat runt efter omdömen i olika forum och kollat in hemsidan så bestämde jag mig för att beställla tre skärp.  Jag är ju som ni vet svag för små tillverkare som gör saker och ting för hand! Jag fyllde i bredd, längd, vilken typ av spänne, färg, modell etc, precis som beställningen vid en made-to-order-sko.

För det första måste jag säga att jag var imponerad av servicen jag fick i samband med beställningen. Inom några timmar fick jag ett personligt mejl från en av ägarna, Charlie, där han (tror det är en han i alla fall) frågade om det var något jag undrade över kring min beställning. Och här gjorde jag faktiskt en korrigering i min order då jag insåg att standardbredden på skärpen är något för litet. Inga problem att ändra i efterhand!

Efter några veckor fick jag sedan ett mejl från Charlie igen som sade att skärpen var på väg. Några dagar senare dök skärpen upp. De hade exakt den där handgjorda känslan jag var ute efter. Och lädret är av god kvalitet, från namnkunniga garveriet J&E Sedgwick & Co. Jag har ännu inte hårdtestat dem för att se hur de står sig i längden, men jag känner ändå att jag kan rekommendera denna lilla, och prisvärda, tillverkare av handgjorda läderskärp.

Länk:
http://www.equusleather.co.uk/

Läsvärt från Uppsala

En person som jag har mycket stor respekt för är Mäster Davidson i Uppsala. Jag började läsa hans artiklar först på King och sen Manolo, eller om det var tvärtom. Davidson säger vad han tycker, och det är uppfriskande. Sedan en tid tillbaka så har han en egen blogg. Där hittade jag en läsvärd artikel om olika sätt billigare tillverkare "fuskar" med att bestryka och behandla billigare läder för att det skall se bra ut vid en första anblick för att, inom några månader i värsta fall, börja krackelera.

Ovan ett skräckexempel från Loake, som Davidson hårdtestat, hela artikeln finner du genom att klicka på denna länk. 


Lika intressant är artikeln där Davidson kör en klassisk "battle"; Crockett & Jones versus Loake! Kul och pedagogiskt! Båda artiklarna stärker min tes att det lönar sig att köpa kvalitet. Skönt att få bekräftelse från ett riktigt proffs som jobbar med skor varje dag!

Tips: informella oxfords

Hej kära skoälskare! Det har varit högsäsong både på jobbet samt jag är i faggorna att flytta, så det har inte funnits tid för nya inlägg senaste tiden. Idag vill jag tipsa er om två väldigt fina informella oxfordskor. De är perfekta för avslappnade tillställningar!

Edward Green "Falkirk" i tvåtonsutförande. (foto: L'atelier du chausseur)

Corthay "Wilfred". Jag vet att många tycker Corthay är "för mycket" men jag gillar deras mindre extrema skor väldigt mycket. Här visas en fin kombination av kalvläder och mocka. (foto: L'atelier du chausseur)

Skor till kläderna: kavaj & udda byxor

En kavaj, jeans och passande nog derbys i denna avslappnade komposition.  (foto: The Sartorialist)

Kavaj och udda byxor är den nya kostymen. Många av de män som för några decennier sedan gick till jobbet i kostym använder idag kavaj och udda byxor eller kavaj och jeans. Jag anser att kavaj och udda byxor är en modern kombination som passar vårt mindre formella samhälle samtidigt som man kan ge utryck för individualism och stil; en kavaj väl matchad med ett par byxor ger fler valmöjligheter än kostymen. Det ger oss också oerhört stor valfrihet när det gäller skor. I princip allt utom mycket uppklädda skor, såsom exempelvis en svart wholecut oxford, kan matcha kavaj och uddabyxor. Dock tycker jag det är oerhört slätstruket att använda jeans till kavaj. Snacka om att följa med strömmen!

En derbysko (en sko med  öppen snörning) är ett mycket bra val till kavaj och udda byxor på grund av dess mindre formella formspråk. På denna bild ser ni Gaziano & Girling "Hove" MH71-läst, Vintage Cedar. (foto: Leather Soul Hawaii)

Den sko jag personligen väljer till en klädsel utser jag på två kriterier; kulör och formalitetsgrad. Oftast brukar jag utgå från att skon skall matcha byxan, men jag börjar nästan alltid med att välja ut kavaj innan byxor, så skovalet styrs i realiteten av vilken kavaj jag väljer. Efter kavaj och byxor matchar jag skjorta. Och sen skor. Så som ni kan avläsa så kommer skorna oväntat sent i planering av klädseln för undertecknad. Ibland väljer jag dock klädsel helt utefter de skor jag känner för att bära för dagen, och då klär jag mig från tå till topp. Så att säga.

Edward Green "Southwold". En oxfordsko i brogueutförande utan tåmedaljong, men med tydlig ”gimping” är en sko som passar bra till informell klädsel. (foto: Leather Soul Hawaii) 

Även om kavaj och byxa anses vara informellt så blir en solid byxa matchad med en solid kavaj i diskreta färger väldigt propert och passar sig vid mer formenliga tillställningar. Till denna sobra kombination faller mitt val ofta på en oxfordsko, kanske svart, kanske brun, det beror på färg i resten av klädseln.

Edward Green "Falkirk" i Edwardian Antique. Helbrogues är ruggigt snyggt till en mer avslappnad klädsel såsom kavaj och udda byxor. (foto: Leather Soul Hawaii)

En vanlig dag på jobbet draperar jag mig gärna i en kavaj med udda byxor där jag har för vana att försöka bära minst ett plagg med mönster i för att jag personligen tycker att det skapar en god dynamik och en avslappnad look. Till denna klädsel bär jag gärna både oxfords och derbys, gärna med brogues, vilka adderar till att skapa ett ledigt intryck. Även monks och slip-ons passar mycket väl!

En oxfordsko i semibrogueutförande är mycket ombytlig och något varje skointresserad person bör ha i sin garderob. (foto: Rider Boot Company)

Färger
Kläder i svarta och gråa toner tycker jag passar bäst med svarta skor, eller mörkbruna skor i röda toner, förslagsvis vinrött eller oxblod. Till blåa byxor är det hugget som stucket om man väljer bruna eller svarta skor, jag tycker det mesta funkar till byxor med blå ton. Jeans klassificerar jag in under blå byxor, och till jeans bär jag gärna broguemönstrade skor.

En oerhört fin chelsea från Gaziano & Girling "Burnham". Mycket bra val till udda byxor under årets kallare månader (med andra ord Sverige alla månader om året utom juni-augusti) (foto L'atelier du chausseur)

Till de flesta andra färgade byxor föredrar jag bruna skor. Undantaget är byxor i röda eller svarta toner; rosa, rött, lila. Till detta tycker jag det är snyggast med svarta skor. Till vitt anser jag att framförallt ljusbruna skor är vägen att gå. Vita byxor är också roliga att kombinera med mer flamboyanta skor, exempelvis lila, blåa, gröna. Go crazy! Men allt detta är min personliga åsikt.

Varje mondän person bör ha åtminstone ett par skor i en annorlunda kulör. Här Officina Patina "A602" i tropikgrön. foto L'atelier du chausseur)

Skor till kläderna: vardagskostym

Den napolitanske skräddaren Mariano Rubinacci

Jag kommer i dagens inlägg att avhandla kostymen, och då inte kostym till formella sammanhang, utan vardagskostymen. I vissa branscher använder man ”mörk kostym” som en oskriven klädkod, och något annat än svarta oxfords är otänkbart. Jag anser att dessa gamla oskrivna regler, som upprätthålls av en generation män som antagligen tycker att kvinnor inte skall ha rösträtt och att pappaledighet är pjosk, skall förändras!

Edward Green "Robertsbridge". En fullbrogue utan tåmedaljong eller övriga dekorationer kan man komma undan med till kostym, men jag föredrar en mindre dekorerad sko. (foto: Leather Soul Hawaii)

Dock så går jag inte loss och blir helt crazy, jag anser fortfarande att man till kostym bär oxfordskor utan överflöd av dekorationer, eller en dressad derby. Jag skulle eventuellt kunna tänka mig en fullbrouge utan tåmedaljong, men helst lämnar jag brogues till de dagar jag bär kavaj eller annan avslappnad klädsel. Skälet till detta är inte konservatism, utan att jag anser att odekorerade skor fusionerar bäst med kostym. Nedan följer mina personliga rekommendationer på skor som passar väl till vardagskostymer. Återigen vill jag påpeka att detta är mina åsikter och inte ett lexikon eller lista över vad som är korrekt.

Edward Green "Midford". En mycket lämplig vardagssko i kulören "Dark Oak". (foto: L'atelier du chausseur)

Mörkblå kostym
Den mörkblå kostymen är enligt mig den stiligaste och mest versatila av kostymer. Du kan ha den till nästan samtliga formella sammanhang, affärssammanhang, du kan ha den på dagen, kvällen, ja när som helst. Den första kostymen en ung man bör investera i är enligt mig den mörkblåa. Fördelen är även att du kan ha skor i princip vilken färg och vilket material som helst till. Svart, oxblod, brun, ljusbrunt, grönt, lila, mocka, Cordovanläder; allt ser i princip bra ut.

Stefanobi "Rich". Ett mycket bra val till mörkblå/mellanblå kostym. (foto: L'atelier du chausseur)

Grå kostym
Jag tycker att den mörkgrå kostymen, som kallas charcoal på engelska då den är nästintill svart, är den tristaste och gubbigaste av alla kostymkulörer. Däremot är jag väldigt förtjust i grå och ljusgrå kostymer. Min rekommendation faller förutom på det givna fegisvalet svarta oxfords på bruna skor med en röd ton i (såsom oxblodsfärgad, vinröd, körsbärsröd etc). Även mörkbruna/bruna skor går bra till grått, men jag gillar inte ljusa bruna toner till denna grått. Även skor i blåa och gröna toner kan även vara snyggt till grått, om du känner att du kommer undan med det.

Corthay "Kleber". Till grått gillar jag skor i brun-röda toner. (foto: L'atelier du chausseur)

Edward Green "Claverton" i Olive Antique. Även skor med grön ton är snyggt till grått. (foto: L'atelier du chausseur)

Svart kostym
Den svarta kostymen är den mest överskattade och den mest missbrukade kostymkulören av alla. Svart gör sig inte väl på dagtid. Det svarta materialet blir överväldigande och alltför dominant. Till svart kostym bär jag endast svarta oxfords. Alternativt kan den vågade bära en mycket mörk vinröd eller blodröd sko (exempelvis Cordovanläder). Inte bara är den svarta kostymen trist färgmässigt, utan som synes även skomässigt.

Corthay "Wilfred". I detta utförande väldigt likt Gaziano & Girlings "Kent", men med en helt annorlunda balmoralkant. (foto: L'atelier du chausseur)

Mönstrade, mellanmörka och ljusa kostymer
Använd riktlinjerna ovan beroende på vilken baskulör din kostym har. Har du en röd eller annan färgsprakande kostym så har jag inga tips till dig, för då har du en sådan särpräglad stil att du knappast lyssnar på råd från en hyfsat konservativ bloggare som undertecknad. Vinterkostymer i exempelvis tweed skriver jag mer om i framtida artiklar.

Skor till kläderna: kavaj

Rätt: kostym i mellanmörk ton (foto: E.Tautz)

Fel: kavaj och udda byxor (foto: Junya Watanabe )

Klädkoden ”kavaj” är den minst formella, och för den som inte har lärt sig grunderna i etikett den mest svårtolkade. Det är lätt att tolka kavaj som att du kan bära just kavaj och ett par udda byxor till. Detta är grundligt fel. Förr i tiden så avsåg man faktiskt med ”kavaj” den klädkod vi nu klassar som ”mörk kostym”. Idag avses med kavaj att du skall bära kostym; mörk eller mellanmörk sådan (men inte ljus). Till detta bärs en ljus skjorta och en inte alltför flamboyant slips/fluga. Skall man vara traditionalist så bör man till detta bära svarta oxfordskor med få, om några, dekorationer (såsom broguemönster).

En svart derbysko" Arca" från Corthay (foto: L'atelier du chausseur)

Jag anser dock att man kan liva upp det något med en brun eller annan mörk sko om det är en tillställning under dagtid (för vi bär helst inte bruna skor på kvällen mina vänner, i alla fall inte i festsammanhang).

En annan fin dressade derby, från Roberto Ugolini

Mitt val faller dock trots den mindre formella nivån inte på några jätteinformella skor, såsom derbys eller oxfords med broguemönster. Istället väljer jag dressade derbys och något mindre formella oxfords.

Känner du för ett säkert kort, välj en strikt svart oxfordsko, här "Beckett" från John Lobb (Paris). (foto. John Lobb)

En munksko från anrika Cleverley

En kvartsbrogue från Swaine Adeney

En av G&Gs finaste modeller; "Gable". (foto: L'atelier du chausseur)