Tillverkare i fokus: Edward Green

Det kan knappast ha undgått er som är återkommande läsare av bloggen att jag hyser en viss beundran för Edward Green.  EG är i skovärlden vad låt säga, A Lange & Söhne är i urvärlden. Man har historiken, man har kvalitén, och man har estetiken som andas klass och konservatism.

Edward Green startade 1890 i Northampton med mottot ”to make the finest shoes, without compromise”. Verksamheten togs efterhand över av Edward Greens söner och under mellankrigstiden hade man etablerat sig som Englands största tillverkare av framförallt högkvalitativa militärkängor. Kunderna sägs ha inkluderat stora namn såsom Ernest Hemingway och Hertigen av Windsor.

Edward Green

Efter andra världskriget så ändrade man fokus från militärkängor till civila stövlar och skor för att kunna nå en bredare målgrupp. 1977 sålde familjen Green bolaget till en amerikan; Marley Hodgson. Hodgson utsåg en förman till fabriken, som misskötte sig till den grad att Edward Green helt höll på att gå under. Den räddande ängeln var skodesignern John Hlustik, som 1982 köpte bolaget från amerikanerna. Förklaringen till det inte alltför anglosaxiskt klingande namnet är att familjen Hlustik var emigranter från Tjeckoslovakien. John insåg att man måste anspela på Edward Greens arv och de anrika traditionerna för att kunna stå sig mot sina konkurrenter. 

En av EGs ikoniska modeller; Dover

Hlustik öppnade Edward Greens första butik i London, strategiskt placerat i överklass-vattenhålet Burlington Arcade. Men trots inställningen att arvet skulle bevaras så var inte Hlustik främmande för nymodigheter. Denne tjeckiske engelsman hade under en tid verkat bland annat Spanien och Italien, och tog med sig influenser därifrån. Influenser som skulle påverka hela Northampton visade det sig. John Hlustik sägs bland annat ha varit en av de första med att införa ”antiquing” i den engelska skotillverkarbranschen och var dessutom en ivrig förespråkare av bruna skor, istället för den så dominanta svarta skon som regerat de brittiska öarna tidigare.

Chucka på Edward Greens vis

John Hlustik gick bort år 2000 och sedan dess har det varit upp till livskamraten och affärspartnern Hilary Freeman att förvalta och utveckla den anrika firman. Detta har hon gjort med stor framgång, och under 2004 så flyttade man till större och modernare lokaler i Northampton. 2005 blev dock ett dystert år för Edward Green då man blev av med två av sina viktigaste medarbetare; Tony Gaziano och Dean Girling, vilka gick sin egen väg och startade Gaziano & Girling. Edward Green lade faktiskt ned sin bespoke-tillverkning efter detta. 2007 var ännu ett tufft år, inte bara för Edward Green utan hela Northamptons skobransch. Lokalkonkurrenten Alfred Sargent gick under året i konkurs inte bara en utan två gånger. Edward Green gick, som så många andra skoföretag i trakten, ned till fyradagars arbetsvecka. Man lyckades hålla igång fabriken och överleva krisen. Och de senaste åren har företaget blomstrat; för ett par år sedan öppnade man sin nya flaggskeppsbutik i Paris på boulevard Saint-Germain och man planerar även att bygga ut sin nuvarande fabrik.

EGs lyxlinje kallas "Top Drawer"

Förhoppningsvis fortsätter Edward Green att tillverka klassiska, vackra skor enligt Cyril Greens devis

”We are young enough to be conversant with present day ideas and needs, but old enough to apply the principles of shoe-making correctly, and I am sure that it's this combination of new and old which has helped us to retain our customers and add so many new ones as each year passes.”

Underbara alligator-bälten och andra accessoarer finns även från EG

Extremt högt upp på Shoemans vill-ha-lista: Edward Green Falkirk

Factory: Edward Green II from TheLongwing on Vimeo.

EGs läster