Shoppingrapport: London

I dagarna var jag i London på en affärs-/shoppingresa (man kan ju inte gärna åka till London utan att shoppa, oavsett vilket ärende man har). Något som slår mig varje gång jag är i London är den oerhört ojämna kvalitén på service i butikerna. Spektret går från snorkigt, rent otrevligt, spydigt till supertrevligt och engagerat. Den bästa servicen fick jag definitivt på Pal Zileris flagship store mittemot Harrods’s som hade slutrea på höst-/vinterkollektionen. En mycket trevlig katalan vid namn Jaume hjälpte mig här hitta ett riktigt fynd; en full kanvas kavaj i 100% kashmir till ett överkomligt pris. Och säg den som inte behöver en svart kashmirkavaj; tidlöst!

Mr. Kollega utanför Berluti - yta är viktigare än service och kvalitet i denna butik käns det som

Jermyn Street
Den intressantaste gatan för oss skoälskare är Jermyn Street där jag besökte John Lobb (Paris), W.S. Foster, Edward Green, Tricker’s samt Crockett & Jones. Även på Jermyn Street är servicen mycket ojämn. Alltid lika trevligt är det dock att besöka Crockettt & Jones där den karismatiske butikschefen, en mörk herre som ofta syns i sprakande färgglada utstyrslar, som jag tyvärr ej minns namnet på, alltid gör ens besök minnesvärt.

Mr. Kollega provar skor på W.S. Foster & Son

Jag har tidigare rapporterat att Fosters konfektionsskor tillverkas av Crockett & Jones, men detta är en sanning med modifikation. Jag noterade även under mitt besök i deras butik att de hade lågskor i Edward Greens 82- och 888-läster. Den tillmötesgående yngre herren som servade mig och min kollega sade att det är Fosters egen design men att de bygger på andra tillverkares modeller. Pyttsan! Modellerna vi såg var identiska med C&Js och EGs modeller, fast med annorlunda materialval än standardmodellerna. Så det blev inga W.S. Foster-skor för min eller min kollegas del. Jag använder då hellre nämnda tillverkares egen made-to-order tjänst.

Edward Green har interiört en av de absolut trevligaste butikerna på Jermyn Street i min mening. Opretentiöst men elegant. Även servicen är oklanderlig, dock med en mycket mer formell ton än den skojfriska atmosfär som råder hos Crockett & Jones. John Lobb (Paris) butik är även den interiört mycket fräsch, men jag möttes av en ganska snorkig attityd från en fransyska som antagligen blivit anställd mer på grund av sitt vackra yttre än servicevilja kan man anta. Det blev även en avstickare till Berluti, där man kan säga att upplevelsen var den samma som hos John Lobb; yta och interiör är viktigare än service. Jag ställde några enklare frågor till expediten på Berluti om skorna, vilka hon var helt oförmögen att svara på, det är inte bra. Men det absoluta bottennappet på Jermyn Street var Tricker's; jag har aldrig känt mig så ovälkommen i en butik!

Gaziano & Girling - några blandade modeller

Gaziano & Girling showroom
Ett betydligt mer angenämare besök var det i Gaziano & Girlings showroom på Savile Row. Det ligger en trappa ned i en butik som inte har något direkt att göra med Gaziano & Girling. G&G hyr säkerligen plats i butiken mot provision eller liknande upplägg. Tyvärr missade vi precis Dean Girling, som vanligtvis gör ett antal besök i London varje månad ”on request” för att ta hand om kunder som gör made-to-measure-beställningar. Jag hade gärna frågat honom om de skor som jag beställde för några månader sedan, men jag är fullt medveten om att leveranstiden är cirka 4-5 månader på deras MTO. Den som väntar på något gott! Det var dock ett sant nöje att få se ett så stort utbud av Gaziano & Girling-skor. Vissa av modellerna hade jag endast sett på bild tidigare. Den äldre herren som ägde butiken var väldigt korrekt, på engelskt vis, men när han märkte att jag hade ett genuint intresse för skor blev han mindre reserverad.

Undertecknad beundrar den vackra fasaden till Rubinacci. Rubinacci gör absolut snyggast pocket squares i världen med motiv, och till under halva priset av en Hermes, en riktigt bra affär! Fick med mig några sådana plus en scarf till fästmön. Ett bra dagsverke!

Allt som allt så var det en lyckad resa. De enda inköpen blev dock nämnd kavaj, ett par byxor samt några fina silkesartiklar från Rubinacci. Skorna får vänta tills nästa besök.

Galoschskon

Jag har bestämt mig för att skriva ett kort inlägg om det enda objekt som är ok att använda som innehåller ordet galosch, nämligen galoschskon.

Pierre Corthay "Schizo"

Varför denna enträgna aversion mot galoscher frågar ni er kanske? Det finns inget klockrent svar. Kanske beror det på ett underliggande minne då någon sträng dagisfröken skällt på mig efter att jag fastnat med mina galoscher i något som treåring. Oavsett gillar jag dem helt enkelt inte. Det finns ett enda praktiskt skäl till att använda galoscher och det är att de skyddar skon från väta och saltfläckar. Men vem ger sig ut i ett par lågskor i regn- eller snöstorm?! Det är då ni tar på er era kängor, vare sig ni har kostym eller fritidskläder, och de tål vätan om ni har en gummisula på dem. Borsta av dem när ni kommer innanför dörren så är det klart! Detta går snabbare än att dra på sig och av sig ett par slabbiga galoscher.

Edward Green "Shannon II" (top drawer)

Om det nu är så att man gillar det estetiska med en tvådelad look, så gör den stilfulle bäst i att ta på sig ett par galoschskor. Det är ett mycket osexigt ord, inte alls i klass med turbodiesel, utan närmare något drumligt såsom fyllehångel. Men oavsett osexigheten i ordet så finns det löjligt snygga galoschskor. Observera att galoschskor inte är en korrekt ”klass” av skor, utan tydliggör bara en typ av utförande på oxfordskor eller oxfordkängor där överdelen är klart skiljd från resten av skon. Galoschskor har alltså inget med den praktiska funktionen att göra utan är enbart en estetisk stil. Kängor i detta utförande brukar ofta kallas för ” balmoral boots” på engelska.

Gaziano & Girling "Kent", TG73-läst. Istället för mocka kan man även få Kent i alligatorskinn.

Ärligt talat så vet jag inte om en skomakare anser att termen galoschskor är hundraprocentigt korrekt, men eftersom jag inte är skomakare utan bloggande skofantast så tar jag mig friheten att kalla dem det. Jag brukar även kalla dem "two tone"-skor (dessa innefattar dock fler typer av skor än just galoschskor, exempelvis "spectators").

W.S. Foster & Son "Montrose". Denna kikade jag på inne i deras butik på Jermyn Street i höstas, men efter att jag gjort lite efterforskningar så visade det sig att WSFS ready-to-wear tillverkas av Crockett & Jones. Mycket fin känga, men inte värd priset de krävde då det egentligen är en C&J! Tack till "Lovis" som påminde mig om denna fina sko!