Våren kommer!

Det är kallt, det blåser och snöar lite lätt i huvudstaden, perfekt läge att börja tänka på den annalkande våren! Skämt åsido, det börjar ju faktiskt bli dags att planera vårens skoinköp. Till våren kan vi ställa in våra gummisulade kängor och derbys i grain till förmån för lädersulade lågskor och loafers. Framförallt loafers är kul,och i detta segment hittar vi en hel del klassiska modeller, bland annat penny loafers och tassel loafers.

Skall man ha en penny loafer skall man ha den i Burgundy Cordovan! Ovan från Carmina. 

Tassel loafers har gjort en rejäl come back de senaste två åren. Personligen har jag svårt för modellen men smaken är som baken. Här ovan Crockett & Jones för Ralph Lauren med en något överdimensionerad tofs. 

En till tofsloafer, med modifierad snedställd tofs. 

String loafers verkar vara den nya snackisen inför våren. Här ovan från Carmina. 

Shell Cordovan

Alden-kängor i Ravello Cordovan

Jag har tidigare skrivit ett inlägg på ämnet Shell Cordovan. Då var Cordovan, läder tillverkat från kärnlädret på häst, näst intill okänt i Sverige och det var omöjligt att få tag på skor i materialet. Som tur är verkar det blivit nån slags trend med Cordovan (inte alla trender är av ondo verkar det som). Jag har sett det både här och där, till och med i modedrivna butiker som Paul & Friends och Nitty Gritty. Så ett material som tidigare varit vikt för oss skonördar har nu sina ”fifteen minutes of fame” verkar det som. Mycket tack vare Massachusetts-baserade tillverkaren Alden tror jag!

Två fina monks i Cordovan. Överst Edward Green "Oundle" i Cognac Cordovan och underst Carmina Shoemaker i Burgundy Cordovan. 

Så vad är då tjusningen med Shell Cordovan? För det första är det ganska ovanligt. I princip finns det endast en tillverkare av lädret och detta är amerikanska Horween. Det är också dyrt = exklusivt, vilket säkert också hjälper till att bygga myten. 

En fin split toe från Alden, på amerikansk engelska "Norwegian", i Horween Shell Cordovan #8 (Horweens klassiska vinröda färg som oftast kallas "burgundy").

Men den största tjusningen med Cordovan, och det jag hoppas får folk att välja materialet i första hand, är den fina patina och glans Cordovan får efter fyra-fem år. Cordovan är nämligen ganska matt och lite halvtrist som helt nytt. Den magiska glansen kommer först efter år av användning och slitage. Och Cordovan är slittåligt. Det är svårt att under en livstid nöta ut ett par.

Förhoppningsvis är Cordovan ingen trend, utan här för att stanna! 

Crockett & Jones har varit lite sena in i "Cordovan-racet" men här har vi en fin chukka-boot från tillverkaren. 

Penny Loafers

Penny loafers från Alden.

Det sägs att namnet penny loafer kommer sig från amerikanska studenter på 50-talet som stoppade mynt (pennys) i sina weejun loafers. De startade en trend som spred sig och höll i sig och vi använder namnet fortfarande. Oavsett om detta är en sann historia eller skröna så är penny loafers en självklarhet i många mäns skogarderob, allt från den äldre gentlemannen till den unge studenten. 

Berlutis tolkning av denna klassiker.

Penny loafers gör sig självklart bäst på sommaren till en ledig klädsel, till exempel jeans eller shorts, men i stora delar av världen så bärs penny loafers även till kostym och året runt. 

Penny loafers från Crockett & Jones (för Ralph Lauren).

Penny Loafers från Carmina i Cordovan-läder.

Här är en intressant modell med en intressant historia. Ovan ser ni en modifierad penny loafer (men delad tå) som kallas "Harrow". Modellen utvecklades av den numera nedlagda skotillverkaren Wildsmith för den kungliga familjen. Edward Green har tagit över tillverkningen på senare tid.

Skovård: Damma av trotjänarna

Söndagar är perfekta dagar att ägna sig åt skovård. Och trots att vi haft ett varmt och behagligt klimat den senaste veckan i Stockholm så märks det onekligen att hösten närmar sig. Denna förmiddag blev därför ett bra tillfälle att damma av och putsa upp ett par gamla trotjänare. Mina Crockett & Jones Tetbury, en chukka med Dainite-sula, var de första ordentliga randsydda kängor jag inhandlade. Detta är snart ett decennium sedan.

Eftersom jag var väldigt oförsiktig med mina Tetbury till en början så har de blivit både saltskadade och fått en ganska trist form på grund av att jag inte använde riktiga skoblock till en början. Saltet och hårt användande i alla dessa år har även bidragit till att lädret har börjat visa tendenser på att spricka i ett av gåvecken på ovansidan av skorna. Men oavsett så förtjänar de omvård, för det är ett par skor jag fortfarande använder en hel del på fritiden.

Såhär ser Tetbury ut som nya

Det jag brukar göra när jag använt ett par skor en hel säsong och det är dags att lägga undan dem i garderoben är följande: jag borstar av dem noga, sedan får de en omgång av Saphir Medaille D’or Renovator om det behövs, och för att inte lädret skall torka ut under säsongen de inte används så tar jag och smörjer in dem ordentligt med en fet skokräm (jag föredrar Saphir). Jag bryr mig faktiskt inte om att putsa upp dem efter detta, utan torkar bara bort överflödig kräm med en torr bomullstrasa.

 Men idag blev det alltså dags att putsa upp Tetburyn som legat i dvala under vår/sommar. Jag börjar med att borsta av skon återigen. Sedan lägger jag på ett lager av Saphirs vanliga skokräm Creme Surfine Pommadier med hjälp av en vanlig bomullstrasa som jag först fuktar något. Jag bearbetar in krämen ordentligt med roterande rörelser. Sen tar jag en torr bomullstrasa (om du vill kan du använda en skoborste istället) och buffar upp skon så den får en fin glans. Men detta är bara början, så lätt kommer man inte undan!

Skovårds-kit från La Cordonnerie Anglaise

Eftersom i princip alla delar av skons läder utom tån och hälen rör sig när du går i dem så är det ingen större idé att lägga massvis med tid för att putsa upp dessa delar, för de tappar fort sin glans. Så vi lägger därför krutet på tå- och hälparti! Detta föredrar jag att göra genom att lägga på 3-4 lager av ovan nämnda kräm på tå/häl (lätt fuktig bomullstrasa, små cirkulära rörelser).

Det sista lagret ser jag till att massera in riktigt ordentligt tills det formligen blänker om tå och häl (du måste putsa tills fukten försvinner ur trasan innan du får till en bra glans). Men vi är inte riktigt klara ännu! Efter detta masserar (återigen; lätt fuktig bomullstrasa, små cirkulära rörelser) jag in tå och häl i ett lager Saphir Medaille D’or Pate de Luxe Shoe Polish, en skoputs som ger en ännu blankare och glansigare finnish än en vanlig skokräm. Efter detta är det bara ut och spatsera i sina blanka, välvårdade skor. I mitt fall ett par väldigt slitna, blanka skor.

Tetbury 10 år senare. Resultatet av morgonens skovård. Före och efter. En spegelblank yta är det resultat vi eftersträvar.

Skall man putsa upp skorna efter detta brukar det räcka med ett lager skokräm för att få till ett fullt acceptabelt resultat, sen ett lager skoputs Saphir Medaille D’or Pate de Luxe Polish för tån och hälen. Detta räcker säsongen ut; det mest tidskrävande jobbet med att applicera 3-4 lager räcker om du gör 1-2 gånger per år beroende på hur ofta du använder skorna. Det var allt för mig idag! Trevlig söndag!

Kiwi Parade Gloss är en populär skoputs bland militärer världen över.

Läsvärt från Uppsala

En person som jag har mycket stor respekt för är Mäster Davidson i Uppsala. Jag började läsa hans artiklar först på King och sen Manolo, eller om det var tvärtom. Davidson säger vad han tycker, och det är uppfriskande. Sedan en tid tillbaka så har han en egen blogg. Där hittade jag en läsvärd artikel om olika sätt billigare tillverkare "fuskar" med att bestryka och behandla billigare läder för att det skall se bra ut vid en första anblick för att, inom några månader i värsta fall, börja krackelera.

Ovan ett skräckexempel från Loake, som Davidson hårdtestat, hela artikeln finner du genom att klicka på denna länk. 


Lika intressant är artikeln där Davidson kör en klassisk "battle"; Crockett & Jones versus Loake! Kul och pedagogiskt! Båda artiklarna stärker min tes att det lönar sig att köpa kvalitet. Skönt att få bekräftelse från ett riktigt proffs som jobbar med skor varje dag!

Skor till kläderna: mörk kostym

Välskräddade statschefer i "mörk kostym", givet i diplomatiska sammanhang. (foto: Scrape TV)

Detta blir den andra artikeln om vilka skor du kan välja till en viss typ av klädsel. I denna artikel går vi vidare på temat formella klädkoder och kommer in på den tredje mest formella klädkoden efter högtidsdräkt och smoking vilket är mörk kostym.

En svart cap toe utan dekorationer och stängd snörning (så kallad "Oxford") anses alltid, i alla lägen, vara det mest korrekta och konservativa valet till klädkoden mörk kostym. Ovan modellen som heter "Oxford" rätt och slätt, från Kettering-baserade Gaziano & Gilring. 

Självförklarande

Man behöver inte vara ett geni för att lista ut vad mörk kostym, informal attire på engelska, föreskriver för oss män; mörkgrå, mörkblå eller annan mörk kostym. Även svart kostym anses korrekt, men svart är framförallt en färg man bär på kvällen och är därför inte lika användbart som grått och blått. Till mörk kostym bör man bära en vit skjorta och en diskret slips. Klädkoden mörk kostym används inte bara som en nivå på festklädsel utan är även riktmärket för branscher så som exempelvis finans och juridik. Inte för inte kallas denna klädkod på engelska även för international business attire.

Välklädd, konservativ, men absolut inte tråkig! (foto: The Sartorialist)

Mörk kostym är en oskriven regel i diplomatiska sammanhang samt bland politiker i länder så som USA och England där de folkvalda representanterna klär sig mer konservativt än våra jeansbärande svenska myspolitiker.

Man kan tycka att skillnaderna är små på denna Oxford-sko från Carmina och ovan skor från Gaziano & Girling. Men notera den lilla extra sömmen samt "punches" vid tåhättans slut (på fikonspråk kallat punched cap toe). Detta dressar ned skorna något, men det anses fortfarande vara korrekt till klädkoden mörk kostym. 

Även när man följer denna klädkod så blir det som till högtidsdräkt och smoking lite enformigt; en svart oxfordsko anses mest korrekt, eller om man vill ta ut svängarna en mycket mörk sko, exempelvis en burgundyfärgad cordovansko. Även en dressad svart derby kommer du undan med!

Vill man ta ut svängarna något kan man försöka sig på en oxblodsfärgad Oxford-sko.  Inte korrekt enligt traditionalisterna och etikett-freaks, men enligt mig gångbart. 

Shoppingrapport: London

I dagarna var jag i London på en affärs-/shoppingresa (man kan ju inte gärna åka till London utan att shoppa, oavsett vilket ärende man har). Något som slår mig varje gång jag är i London är den oerhört ojämna kvalitén på service i butikerna. Spektret går från snorkigt, rent otrevligt, spydigt till supertrevligt och engagerat. Den bästa servicen fick jag definitivt på Pal Zileris flagship store mittemot Harrods’s som hade slutrea på höst-/vinterkollektionen. En mycket trevlig katalan vid namn Jaume hjälpte mig här hitta ett riktigt fynd; en full kanvas kavaj i 100% kashmir till ett överkomligt pris. Och säg den som inte behöver en svart kashmirkavaj; tidlöst!

Mr. Kollega utanför Berluti - yta är viktigare än service och kvalitet i denna butik käns det som

Jermyn Street
Den intressantaste gatan för oss skoälskare är Jermyn Street där jag besökte John Lobb (Paris), W.S. Foster, Edward Green, Tricker’s samt Crockett & Jones. Även på Jermyn Street är servicen mycket ojämn. Alltid lika trevligt är det dock att besöka Crockettt & Jones där den karismatiske butikschefen, en mörk herre som ofta syns i sprakande färgglada utstyrslar, som jag tyvärr ej minns namnet på, alltid gör ens besök minnesvärt.

Mr. Kollega provar skor på W.S. Foster & Son

Jag har tidigare rapporterat att Fosters konfektionsskor tillverkas av Crockett & Jones, men detta är en sanning med modifikation. Jag noterade även under mitt besök i deras butik att de hade lågskor i Edward Greens 82- och 888-läster. Den tillmötesgående yngre herren som servade mig och min kollega sade att det är Fosters egen design men att de bygger på andra tillverkares modeller. Pyttsan! Modellerna vi såg var identiska med C&Js och EGs modeller, fast med annorlunda materialval än standardmodellerna. Så det blev inga W.S. Foster-skor för min eller min kollegas del. Jag använder då hellre nämnda tillverkares egen made-to-order tjänst.

Edward Green har interiört en av de absolut trevligaste butikerna på Jermyn Street i min mening. Opretentiöst men elegant. Även servicen är oklanderlig, dock med en mycket mer formell ton än den skojfriska atmosfär som råder hos Crockett & Jones. John Lobb (Paris) butik är även den interiört mycket fräsch, men jag möttes av en ganska snorkig attityd från en fransyska som antagligen blivit anställd mer på grund av sitt vackra yttre än servicevilja kan man anta. Det blev även en avstickare till Berluti, där man kan säga att upplevelsen var den samma som hos John Lobb; yta och interiör är viktigare än service. Jag ställde några enklare frågor till expediten på Berluti om skorna, vilka hon var helt oförmögen att svara på, det är inte bra. Men det absoluta bottennappet på Jermyn Street var Tricker's; jag har aldrig känt mig så ovälkommen i en butik!

Gaziano & Girling - några blandade modeller

Gaziano & Girling showroom
Ett betydligt mer angenämare besök var det i Gaziano & Girlings showroom på Savile Row. Det ligger en trappa ned i en butik som inte har något direkt att göra med Gaziano & Girling. G&G hyr säkerligen plats i butiken mot provision eller liknande upplägg. Tyvärr missade vi precis Dean Girling, som vanligtvis gör ett antal besök i London varje månad ”on request” för att ta hand om kunder som gör made-to-measure-beställningar. Jag hade gärna frågat honom om de skor som jag beställde för några månader sedan, men jag är fullt medveten om att leveranstiden är cirka 4-5 månader på deras MTO. Den som väntar på något gott! Det var dock ett sant nöje att få se ett så stort utbud av Gaziano & Girling-skor. Vissa av modellerna hade jag endast sett på bild tidigare. Den äldre herren som ägde butiken var väldigt korrekt, på engelskt vis, men när han märkte att jag hade ett genuint intresse för skor blev han mindre reserverad.

Undertecknad beundrar den vackra fasaden till Rubinacci. Rubinacci gör absolut snyggast pocket squares i världen med motiv, och till under halva priset av en Hermes, en riktigt bra affär! Fick med mig några sådana plus en scarf till fästmön. Ett bra dagsverke!

Allt som allt så var det en lyckad resa. De enda inköpen blev dock nämnd kavaj, ett par byxor samt några fina silkesartiklar från Rubinacci. Skorna får vänta tills nästa besök.

Skomakare, bliv vid din läst!

Läst är ett ord som man inte hör så ofta idag. Och det är inte så konstigt, i Sverige har kvalitetsskor levt en väldigt undanskymd tillvaro de senaste årtiondena så terminologin har sjunkit i glömska till stor del. Förr i tiden kunde man gå till en välrenommerad skomakare och få en sko tillverkad efter sina egna fötter. Det skomakaren gjorde först var att tillverka en replika i trä efter kundens fot som sedan användes vid framställningen av skon. Denna replika kallades, och kallas fortfarade, för läst.

"Hos skomakaren" - Kilian Zoll, 1856

Man använder även idag läster för framställning av skodon. Fast nuförtiden använder man ordet läst mer som stöd för att beskriva själva formen på en sko eller en modell. Lästen tillverkas av antingen trä eller plast. Då tänker du ”Aha, trä är ju mer exklusivt, det måste vara bättre!” Men det stämmer inte riktigt. Eftersom trä sväller och krymper beroende på luftfuktighet och värme så ändrar en träläst form beroende på årstid och väder. Det betyder att du som kund alltså kan köpa exakt samma skomodell, tillverkad på samma läst, fast den sitter olika om den tillverkats på sommaren eller vintern! Många framåtsträvande tillverkare har därför gått över till plastläster trots att det låter mindre exklusivt med plast än trä.

Läster i trä

Alla tillverkare bygger sina skomodeller på en läst. Vissa tillverkare låter sina kunder välja mellan olika läster för samma skomodell, vilket självklart påverkar utseendet på skon. Jag kan exempelvis välja en oxfordsko i en traditionell rund läst för en konservativ look, eller en välja en smal, fyrkantig läst för en mer kontemporär look. Alla tillverkare använder egna beteckningar, så som MH-71, 337, Phila, 888, Barrie, et cetera, för sina läster. Och det är här det blir väl tekniskt för den som inte är en inbiten skofantast. Eller nördigt, välj själv.

Crocket & Jones "Weymouth" i läst 337, för tillfället mina favorit-wholecuts (bilden är ej på mina skor, så välskötta är de tyvärr inte)

Edward Green har alltså sin beteckning för en klassisk, rund läst, och Tricker’s en helt annan. Gaziano & Girling kallar sin mjuka, ”fyrkantiga” läst för något helt annat än Aubercy. Det är en jäkla djungel om du frågar mig! Ofta räcker det med att du hittar den läst du tycker passar dig bäst så kan kundserviceavdelningen hos de olika skotillverkarna rekommendera dig vilken av deras läster som är motsvarande. Jag har mejlat fler tillverkare och bett om råd och de har alltid varit hjälpsamma.

En "lästkarta" över Gaziano & Girlings olika läster.

Lästen är alltså viktig i två avseenden; den ska passa din fot väl och du skall tycka den är estetiskt tilltalande. Det som underlättar att finna passformen är att många kvalitetstillverkare levererar sina skor i tre olika vidder. Hur som helst är lästen av större betydelse än man tror, så man bör göra lite research innan man springer och köper ett par handgjorda skor! Som man säger på engelska ”the last is first”.

När skon är klar är det inte helt enkelt att få ut lästen, som sitter väldigt tajt inne i skon. Här en nästan färdigställd sko från Vass.

Brogues

Det är mycket snack om brogues i bloggen, så det är lika bra att reda ut vad brogues är, för den som inte är invigd i "tugget". Brogues är en typ av dekoration och inte, som vissa tror, en skomodell (som Oxford och Derby).

En helbrogue-modell som kallas "Spectators", denna modell från Crockett & Jones

De första versionerna av Oxfords och Derbys hade minimalt med dekorationer. På Irland, där marken ofta är fuktig och saggig, började arbetarna göra hål i tån och i bakkanten på skon för den skulle torka snabbare. I England började sedan skogsvaktare och jägare använda denna typ av sko, och detta plockade snart aristokratin upp bland sina vanor. Snart övergick brogues från att vara ett praktiskt tilltag till en ren dekoration.

New & Lingwood, helbrogues (Vintage)

Brogues framställs genom att man perforerar lädret med 1,3 eller 5 millimeter tjocka hålarverktyg i olika mönster. Vanligast mönster är ett mönster som liknar en bagge med horn eller spegelvända svanhuvuden.

Man delar upp brogues i två grupperingar; halvbrogue (engelska semi-brogue) och helbrogue (engelska full brogues). Den enda skillnaden mellan dessa är tåhättan; en halvbrogue har en rak tåhätta, medan helbrogue har en hätta som är formad som en vinge (därav den amerikanska benämningen wingtip på brogues).

Helbrogues, vingformad tåhätta (Edward Green)

Halvbrogues, rak tåhätta (Gaziano & Girling)

Brogues var i början vanligast förekommande i sport- och jaktsammanhang, men Prinsen av Wales gav brogues sitt genombrott på 30-talet, då han både bar dem under sina golfrundor och även mer formella sammanhang. Skall man vara strikt traditionalist så skall dock brogues ej bäras på kvällen eller vid formella sammanhang (ju fler dekorationer desto mindre formell sko). Tiderna förändras dock, och viktigast trots allt är att du trivs i det du har på dig.

Arthur D MacLaren

Kängor och boots

Från vänster: oxfordkänga, jodhpurkänga, chelseakänga, derbykänga. Samtliga från Edward Green.

Idag tänkte jag skriva om kängor, eller som jag till vardags kallar det; boots. Som ni har märkt så har jag en fallenhet för svengelska när jag skriver om skor. Detta beror på ett mått av lättja, men även för att vi i Sverige ofta använder låneord från engelskan då vi talar om skor. Ordet känga på svenska får oss att tänka på en riktigt grov sko medan boots avser att syfta på en bredare definiering av höga eller halvhöga skor vilka inkluderar både grova skor och smäckrare kreationer som passar alldeles utmärk i mer formella sammanhang.

Det råder viss förvirring av terminologin kring olika typer av kängor. Detta beror på att engelsmän och jänkare har olika benämningar på skor för öppen och stängd snörning. Med oxfordkänga, på brittisk engelska, menar man en mer formell känga som går bra att ha till kostym. Detta borde vara det självklara valet för vintermånaderna i Sverige för den som bär kostym i jobbet. Derbykängor är mer lantliga och kallas ofta för country boots.

En Oxfordkänga i "two tone"-utförande, svart kalvläder och beige mocka.

Chelsea bootDen vanligast kängan som vi ser på storstadssvenskar är antagligen chelseas. En chelsea boot är en ankelhög känga med resår i sidan. Skons slimmad profil gör att den lämpar sig som en all-around sko under de kallare månaderna på året, den passar både på landet och för en utekväll i goda vänners lag. Det sägs att tanken med chelseas, eller jodhpurs som de kallades på 1800-talet, föddes med att någon klippte av ett par höga ridstövlar och därmed fick man en ankelhög ridsko. Med jodhpurs idag menar vi en chelsea boot med en rem och spänne över skon. Chelsean fick ett väldigt uppsving på 60-talet då Beatles och Rolling Stones började använda modellen. En chelsea med extra hög klack kallas just för en beatle boot.

Den snyggaste chelsean som någonsin tillverkats är Gaziano & Girlings som i min mening är totalt fulländad! Jag skulle själv inte bära chelseas till kostym, men var jag tvungen att välja en chelsea att ha till kostym så skulle det vara denna! Notera den smala midjan samt den unikt formade sulan; karakteristiskt för G&G.

En vanlig chelseamodell i Sverige är den från R.M. Williams, en australiensisk kläd- och skotillverkare. Detta är en riktigt slitstark och grov sko som lämpar sig väl för våra kalla svenska vintrar. Tyvärr ser jag ofta välklädda män i kostym med R.M. Williams chelseas, vilket i min mening är en illa vald kombination. Det blir ungefär som att bära mockasiner till smoking.

Jag tycker att chelsean är som snyggast till ett par jeans eller ett par grövre byxor, för jag personligen anser att de passar en casual outfit bäst. Envisas du med att ha chelseas till kostym, så införskaffa då en elegant chelsea, och inte en R.M. William eller liknande, som i min mening är alltför grov för att passa till kostym.

Chukkas
Detta är en riktig klassiker, en ankelhög derbykänga med öppen snörning. Tyvärr så är det kanske inte den mest eleganta kängan, men det är en perfekt sko för informella sammanhang och promenader. Chukkas gör sig väldigt bra i mocka.

Ett par Chukkas från Crockett & Jones. Mycket snygga i mocka!

Sulor

Då kängor oftast bärs i kallare och blötare väder så kan det var en god idé att välja en känga med en gummisula. Det ger dock inte samma exklusiva känsla som en lädersula. Känner du att du verkligen vill ha lädersula, så välj en sko med dubbel lädersula så du inte förstör skon i vinterslasket.

Rider Boot Companys "The Hobo". Rider är en amerikansk skotillverkare som specialiserar sig på boots.

SlutligenSverige borde vara kängans förlovade land, eftersom vi både gillar att klä oss väl, samt att vi ofta lider av uselt väder många månader av året. Tyvärr har ordet känga blivit något negativt laddat; något grovt och fult vi drar på oss ute på landet. Men det är skillnad på känga och känga! Det går att se bra ut i ett par stiliga kängor, men man får leta extra hårt för att finna dem. Tyvärr finns det väldigt få tillverkare representerade i Sverige som levererar mer ”dressy” kängor, men ta en tripp till Jermyn Street vid ditt nästa besök i London så kommer du finna ett stort utbud.

En otroligt snygg känga från Gaziano & Girling; "Wigmore" i two-tone Rioja Calf och Burgundy Grain . De olika läderstrukturerna skapar en diskret men tydligt märkbar skillnad som livar upp en annars ganska traditionell känga.