Materialfrossa

Från vänster; stingrocka, oxgroda, pytonorm (foto: Permanent Style)

En av de saker som gör made-to-order av kvalitetsskor så fantastiskt är möjligheten att få välja material till sin sko. När man överväger att beställa skor i hajläder eller oxgrodaläder, vet man att ens skointresse har gått lite överstyr.

Olika mockakulörer (foto: Permanent Style)

Men oavsett vad man tycker om flamboyanta materialval som dessa så måste man ändå beundra en bransch som går så långt i sin strävan att blidka kunden att man i princip tillverkar skor av allt, förutsatt att det håller för dagligt bruk. Utöver ovan nämnda galna materialval görs det skor av exempelvis stingrocka, elefant, diverse ödlor, strutsar, pytonorm, gris och självklart vanligt kalvläder och mockaläder i diverse galna färger.

Från vänster: elefant, strutsben och haj. (foto Permanent Style)

Vissa företag har till och med kapitaliserad på bärgade skinn från förlista skepp, något som skapat en veritabel hysteri i skokonnässörkretsar kring ett material som kallas Russian Reindeer. Detta material kommer från ett på 1700-talet till botten gånget danskt skepp lastat med ryska hudar (inte bara ren).

En fin oxfordsko i "Russian Reindeer"-läder. Materialet är på grund av sin ålder mycket skört och brister lätt om man maskinsyr detta material, därför återfinns det nästan enbart i bespoke-skor. Materialet ser ut som patinerat renläder men känns även igen på en mycket karaktäristiskt odör. (foto:StyleForum)

Nämnda hudar bärgades på 70-talet.

Det kanske går lite över styr ibland som sagt, men mångfald berikar.

Läder – del 3 Färgning

Färgningen är ett av de sista stegen vid läderframställningen innan man påbörjar tillverkningen av skon.

Det finns två typer av färg som används till läder för skoproduktion; anilinfärg och täckfärg. Anilinfärg liknar bläck eller betsfärg – den tränger in i lädret och färgar fibrerna. Täckfärg liknar målarfärg och lägger sig som en hinna ovanpå lädret.

En monk-strap från den exentriske Pierre Corthay i de fantasieggande kulörerna "Cherry Red" och "Granny Apple"

Anilinfärgat skinn kallas även naturläder eftersom de är fullnarviga och har en naturlig läderyta med levande färgskiftningar och tydliga porer. Även insidan av skinnet är färgat eftersom hela skinnet doppats i färgbad.

Egaliserade skinn  är skinn som först anilinfärgas och sedan täcks med ett mycket tunnt lager täckfärg. Detta ger det en mindre flammig kulör. På grund av att dessa skinn oftast bara är lätt narvslipade så ser man oftast porerna i ytan.

Täckfärgade skinn har en tjock färghinna som helt eller delvis döljer den narvslipade skinnytan. Färgen är jämn, så till vida att inte skinnet färgats flammigt. Tyvärr spricker ofta täckfärgade skor efter ett tag, trots att de är lättskötta till en början. Denna metod används alltså endast vid enklare skotillverkning.

Kulörer
Alla tillverkare har sina egna beteckningar för sina färger. Detta är en riktig djungel av olika färger som i princip är identiska. Men alla tillverkare vill sätta sin egen prägel och egna namn på sin kulört. Här är några mer eller mindre fantasieggande namn på färger: Bordeaux, Brandy, Expresso, Mocha, Navy, Racing Green, Rosewood, Cedar, Cherry, Cherry Red , Chestnut, Maple, Oak, Pine, Rioja, Tobacco, Whiskey, Loden Green, Burgundy, Olive, et cetera, et cetera.

Ovanifrån: Brandy Calf, Racing Green Calf, Vintage Maple Calf, Vintage Rioja Calf

Flammiga skor?

Många tillverkare har modeller som är flammiga i sin yta. Detta kallas ”antique” eller ”vintage” och är mycket populärt för tillfället. Denna effekt kan framställas genom att färga skinnet i olika kulörter, men oftast putsas de helt enkelt med skokräm i olika färger för att ge en vintage-känsla.

Pierre Corthay gör inte enbart flummiga skor, här en mycket stilig Derby i "antique"-utförande

Läder – del 2 Narvsättning (grain)

Vi fortsätter idag bloggandet om själva grunden till alla exklusiva herrskor; lädret. Idag skall vi tala om narvsättning.

Alden Wing Tip i Grant-lästen, Brown Scotch Grain (narvsatt)

Narvsatt
Narvytan är lädrets utsida. Den är av naturen något knottrig. Detta slätpressar man ofta bort för att få en slätare yta. Motsatsen till detta kallas för narvsatt (på engelska grain). Genom att skrynkla skinnet eller pressa det i konstgjorda mönster så förstärker man den naturliga knottrigheten. Detta är mycket snyggt på grövre skor, exempelvis kängor eller derbys. Min favorit är ett tvåtonsutförande där man blandar slätpressat läder med ett narvsatt läder (se nedan).

Gaziano & Girling "Wigmore" Oxfordkänga i Rioja Calf och Burgundy Grain (narvsatt)

Läder – del 1 Garvning

Det viktigaste materialet vid framställningen av ett par skor är självklart lädret. Jag tänkte därför att vi skulle gå igenom olika lädersorter och hur man tillverkar läder för skotillverkning. Detta är del 1 i en serie jag tänkte skriva om läder.

Bild från J & FJ Baker & Co Ltd, ett engelskt garveri. 

Läder tillverkas genom garvning av djurhudar. Det mesta lädret för skor framställs från nöthudar (kalv, ungnöt, ko, oxe, vattenbuffel, zebu med flera) samt getskinn. Man kan självklart göra skor från de flesta typer av djur, såsom reptiler, gris, häst (Cordovan) och mer exotiska varelser såsom stingrocka.

J & FJ Baker & Co Ltd

Garvning
Eftersom läder är organiskt så måste det konserveras för att inte ruttna. Denna process kallas garvning och detta har människan gjort sedan cirka 9000 år tillbaka. Vid garvning så avlägsnas först den tunna överdelen och den tjocka underhuden så att bara läderhuden återstår. Man sänker sedan ned läderhuden i ett bad med garvämnen. Olika sorter av garvämnen gör lädret antingen mjukt och töjbart (kromgarvning) eller stadigt och slitstarkt (vegetabilgarvning eller syntetgarvning).

J & FJ Baker & Co Ltd

I forna tider så garvade man hudar genom att tillsätta urin, dynga, ruttet kött och andra tillsatser varpå garverierna utsöndrade en ohygglig stank, och garvarna själva doftade nog inte liljekonvalj. De flesta garverierna låg därför i utkanten av samhällena.

Lädrets delar
Man delar in hudens delar i tre kategorier; kärnläder, hals och buk. Kärnlädret (även kallat krupong) utvinner man från ryggstycket på huden. Detta läder har en jämn och stadig struktur och är den bästa biten av lädret. Halspartiet är veckigt och bukpartiet mycket ojämnt och grovt, därför gör man ofta skons ovandel i kärnläder och plös, bakdel, skaft etc. i buk- eller halsläder.

Manasse-Block garveri i Berkeley, Kalifornien.

Cordovan

Lagom till höstrusket tänkte jag prata om en för säsongen mycket aktuell lädersort. Cordovan är en typ av läder som tillverkas på ett speciellt sätt från kärnlädret av hästskinn. Cordovantillverkning härstammar från Cordoba i Spanien. På grund av sin förmåga att stå emot vatten och slitstarka egenskaper så är cordovanskor, helst i kombination med en Dainitesula, perfekt lämpade för vårt hårda svenska klimat. Vissa anser att nackdelen med cordovan är att det inte andas lika väl som kalvskinn.

En bit cordovanläder.

En cordovankänga från Carmina, en spansk skotillverkare. Detta är deras Phila-läst.

Jag skall erkänna att jag personligen ej äger ett par cordovanskor, men efter att ha snubblat in i dessa fina cordovankängor från den Palma-baserade skotillverkaren Carmina så kanske det är dags för det första paret.