måndag 1 februari 2010

Galoschskon

Jag har bestämt mig för att skriva ett kort inlägg om det enda objekt som är ok att använda som innehåller ordet galosch, nämligen galoschskon.


Varför denna enträgna aversion mot galoscher frågar ni er kanske? Det finns inget klockrent svar. Kanske beror det på ett underliggande minne då någon sträng dagisfröken skällt på mig efter att jag fastnat med mina galoscher i något som treåring. Oavsett gillar jag dem helt enkelt inte. Det finns ett enda praktiskt skäl till att använda galoscher och det är att de skyddar skon från väta och saltfläckar. Men vem ger sig ut i ett par lågskor i regn- eller snöstorm?! Det är då ni tar på er era kängor, vare sig ni har kostym eller fritidskläder, och de tål vätan om ni har en gummisula på dem. Borsta av dem när ni kommer innanför dörren så är det klart! Detta går snabbare än att dra på sig och av sig ett par slabbiga galoscher.


Edward Green "Shannon II" (top drawer)

Om det nu är så att man gillar det estetiska med en tvådelad look, så gör den stilfulle bäst i att ta på sig ett par galoschskor. Det är ett mycket osexigt ord, inte alls i klass med turbodiesel, utan närmare något drumligt såsom fyllehångel. Men oavsett osexigheten i ordet så finns det löjligt snygga galoschskor. Observera att galoschskor inte är en korrekt ”klass” av skor, utan tydliggör bara en typ av utförande på oxfordskor eller oxfordkängor där överdelen är klart skiljd från resten av skon. Galoschskor har alltså inget med den praktiska funktionen att göra utan är enbart en estetisk stil. Kängor i detta utförande brukar ofta kallas för ” balmoral boots” på engelska.

Gaziano & Girling "Kent", TG73-läst. Istället för mocka kan man även få Kent i alligatorskinn.

Ärligt talat så vet jag inte om en skomakare anser att termen galoschskor är hundraprocentigt korrekt, men eftersom jag inte är skomakare utan bloggande skofantast så tar jag mig friheten att kalla dem det. Jag brukar även kalla dem "two tone"-skor (dessa innefattar dock fler typer av skor än just galoschskor, exempelvis "spectators").

W.S. Foster & Son "Montrose". Denna kikade jag på inne i deras butik på Jermyn Street i höstas, men efter att jag gjort lite efterforskningar så visade det sig att WSFS ready-to-wear tillverkas av Crockett & Jones. Mycket fin känga, men inte värd priset de krävde då det egentligen är en C&J! Tack till "Lovis" som påminde mig om denna fina sko!

5 kommentarer:

  1. Den här typen av sko är inte någon av mina favoriter tyvärr...Får väldigt mycket Maffiaboss vibbar av dem men väldigt bra artikel och håller med dig angående galoscher.

    SvaraRadera
  2. Gillar Edward Green Shannon och är ägare till ett par WSF'en, hade med dessa i min blogg likaså. Kolla gärna in min enkla blogg om du har tid.

    Mvh MrS

    SvaraRadera
  3. Njaa dessa skor var nog inget för mig. Men jag lärde mig en del nytt.

    Jag är ju mer positiv till galoscher även om det inte är utan tvekan jag drar på mig dem. Men i vissa situationer är de oslagbara. Xms

    SvaraRadera
  4. Mr S; Kul med fler bloggar om skor! Keep it up!

    Andreas; De skiljer sig en del från "klassiska" maffiaskor, jag tror du syftar på den svart-vita typen av two-tone skor, ofta brogues, som var poppis på 30-40-talet, de kallas "spectators". Men absolut, galoschskor är inte för alla! Men kängorna, oh vad vackert det är med two-tone kängor!!!

    SvaraRadera
  5. Det känns bokstavligt som att komma hem när man öppnar din blog Mr Shoeman, mycket sympatisk och trevlig. Berätta gärna mer om dig själv, och hur detta kultiverade beteende tog sin form... :)

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails