söndag 12 september 2010

Skovård: Damma av trotjänarna


Söndagar är perfekta dagar att ägna sig åt skovård. Och trots att vi haft ett varmt och behagligt klimat den senaste veckan i Stockholm så märks det onekligen att hösten närmar sig. Denna förmiddag blev därför ett bra tillfälle att damma av och putsa upp ett par gamla trotjänare. Mina Crockett & Jones Tetbury, en chukka med Dainite-sula, var de första ordentliga randsydda kängor jag inhandlade. Detta är snart ett decennium sedan.

Eftersom jag var väldigt oförsiktig med mina Tetbury till en början så har de blivit både saltskadade och fått en ganska trist form på grund av att jag inte använde riktiga skoblock till en början. Saltet och hårt användande i alla dessa år har även bidragit till att lädret har börjat visa tendenser på att spricka i ett av gåvecken på ovansidan av skorna. Men oavsett så förtjänar de omvård, för det är ett par skor jag fortfarande använder en hel del på fritiden.
Såhär ser Tetbury ut som nya

Det jag brukar göra när jag använt ett par skor en hel säsong och det är dags att lägga undan dem i garderoben är följande: jag borstar av dem noga, sedan får de en omgång av Saphir Medaille D’or Renovator om det behövs, och för att inte lädret skall torka ut under säsongen de inte används så tar jag och smörjer in dem ordentligt med en fet skokräm (jag föredrar Saphir). Jag bryr mig faktiskt inte om att putsa upp dem efter detta, utan torkar bara bort överflödig kräm med en torr bomullstrasa.


 Men idag blev det alltså dags att putsa upp Tetburyn som legat i dvala under vår/sommar. Jag börjar med att borsta av skon återigen. Sedan lägger jag på ett lager av Saphirs vanliga skokräm Creme Surfine Pommadier med hjälp av en vanlig bomullstrasa som jag först fuktar något. Jag bearbetar in krämen ordentligt med roterande rörelser. Sen tar jag en torr bomullstrasa (om du vill kan du använda en skoborste istället) och buffar upp skon så den får en fin glans. Men detta är bara början, så lätt kommer man inte undan!


Skovårds-kit från La Cordonnerie Anglaise

Eftersom i princip alla delar av skons läder utom tån och hälen rör sig när du går i dem så är det ingen större idé att lägga massvis med tid för att putsa upp dessa delar, för de tappar fort sin glans. Så vi lägger därför krutet på tå- och hälparti! Detta föredrar jag att göra genom att lägga på 3-4 lager av ovan nämnda kräm på tå/häl (lätt fuktig bomullstrasa, små cirkulära rörelser).

Det sista lagret ser jag till att massera in riktigt ordentligt tills det formligen blänker om tå och häl (du måste putsa tills fukten försvinner ur trasan innan du får till en bra glans). Men vi är inte riktigt klara ännu! Efter detta masserar (återigen; lätt fuktig bomullstrasa, små cirkulära rörelser) jag in tå och häl i ett lager Saphir Medaille D’or Pate de Luxe Shoe Polish, en skoputs som ger en ännu blankare och glansigare finnish än en vanlig skokräm. Efter detta är det bara ut och spatsera i sina blanka, välvårdade skor. I mitt fall ett par väldigt slitna, blanka skor.

Tetbury 10 år senare. Resultatet av morgonens skovård. Före och efter. En spegelblank yta är det resultat vi eftersträvar.

Skall man putsa upp skorna efter detta brukar det räcka med ett lager skokräm för att få till ett fullt acceptabelt resultat, sen ett lager skoputs Saphir Medaille D’or Pate de Luxe Polish för tån och hälen. Detta räcker säsongen ut; det mest tidskrävande jobbet med att applicera 3-4 lager räcker om du gör 1-2 gånger per år beroende på hur ofta du använder skorna. Det var allt för mig idag! Trevlig söndag!


Kiwi Parade Gloss är en populär skoputs bland militärer världen över.

måndag 6 september 2010

Sula om kvalitetsskor

(foto: Permanent Style)

Herrskor av hög kvalitet håller i decennier. Men de är, precis som ett fint urverk eller en bil, i behov av service med jämna mellanrum. Beroende på hur mycket man använder skorna så varierar det hur ofta de bör "skickas på service". De allra bästa skotillverkarna i Europa föredrar självklart att man sänder in skorna till dem för bästa möjliga resultat. Det finns få skomakare i Sverige som skulle våga sig på de mest exklusiva skorna och kunna garantera en nöjd kund.

Jag har aldrig haft nöjet att se på när en kvalitetsko sulas om, så det var med stort intresse jag läste artikelserien "How great things age" hos "Permanent Style" av Simon Crompton, som utöver denna blogg även skriver för "The Rake" (The Rake är det enda magasin för män som gillar klassiska herrkläder värt namnet).

Läs och njut!

Del 1: http://permanentstyle.blogspot.com/2010/05/how-great-things-age-edward-green-1.html
Del 2: http://permanentstyle.blogspot.com/2010/05/how-great-things-age-edward-green-2.html
Del 3: http://permanentstyle.blogspot.com/2010/05/how-great-things-age-edward-green-3.html

torsdag 2 september 2010

Land of the Free


USA är ett land som fascinerar mig. Det är motsägelsernas och paradoxernas land. Det är ett land med oerhört vacker natur, som man gör sitt bästa att förstöra med världens mest överdimensionerade bilpark. Använda könsord i TV får man inte göra, men finns det något land i världen med fler strippklubbar per capita? Utah är de frireligiösas paradis, Nevada är syndarnas dito.

Yukuten - "Johnson" Black Goodyear Welt Vibram Cristy-sula(foto: Yukuten)

Som älskare av skor så blir det dock naturligt att tänka: USA = grovskor. Det är svårt att hitta exklusiva tillverkare av eleganta herrskor. Nä, det jänkarna gör bäst är helt enkelt grova skor. Skor att fiska och skjuta björn i. Skor att gå på fotboll i. Skor till jeans, inte kostym. Amerikanerna kan helt enkelt inte mäta sig med de eleganta skor som tillverkas av de europeiska mästarna.

Wolverine - 1000 Mile Boot (foto: Wolverine)

En favorit bland de amerikanska tillverkarna är Alden. Det är en prisvärd budgetsko som finns hos bland annat Nitty Gritty i Stockholm. Wolverine har en serie de kallar ”1000 Mile Boot Collection” som jag själv inte haft nöjet att äga eller prova, men de skall hålla mycket hög kvalitet. Yukuten är ett annat amerikanskt, nästan legendariskt, företag som tillverkar skor och accessoarer för fritidsbruk.

Rider Boot Company - cordovankänga med crepesula (foto: Rider Boot Company)

Yukuten - "Keith" Beige Suedex / Brown Suede, Vibram 2060-sula (foto: Yukuten)

onsdag 1 september 2010

Skoporr från Uppsala

Gaziano & Girling "Hanly" - Vintage Cherry. MH71-läst (foto: Davidsons)


Idag blir det endast ett litet kort inlägg; eller snarare ett tips från Uppsala. Skomakare Davidson har fått in Gaziano & Girling. Det känns som Uppsala nu mer än någonsin är värt ett besök. Bilen är på verkstan, så det får vänta till efter helgen. Eller förresten; vad kostar en tur-och-retur till Uppsala?

Gaziano & Girling "Astaire" - Pin Grain/Mole Suede. DG70-läst (foto: Davidsons)


Gaziano & Girling "Wigmore" - Burgundy Highland/Vintage Rioja. MH71-läst (foto: Davidsons)



tisdag 24 augusti 2010

Två toner är bättre än en

En klassisk "saddle shoe" från Alden. (foto: Leather Soul)

Idag blir det en specialare om skor i tvåtonsutförande. Alltså skor som tillverkas i fler olika färger eller material. Jag har länge varit en anhängare av detta stilfulla sätt att visa attityd.

En vågad känga från Edward Green. "Galway" i svart och olivfärgat kalvläder. (foto: Leather Soul)

Tvåtonade klassiska herrskor är väldigt ovanliga i Sverige. De återfinns här nästan endast på golfskor. Skälet till detta är såklart att skor i olika färger, ofta med broguesmönster, förr i tiden ansågs bäst lämpade till fritidsaktiviteter och andra lantliga förnöjsamheter.

En "spectator"-sko från engelska tillverkaren Gaziano & Girling. Det är ofta golfskor utformas enligt denna klassiska skomodell. Varför det kallas just "spectator" vet jag inte. Enligt vissa uppgifter kallas det "correspondent" när skon görs i svart-vitt istället som ovan brunt-vitt. (foto: London Lounge)

Men världen förändras som tur är, och så är inte riktigt fallet idag. Dock skulle jag vara konservativ i mitt val av tvåtonade skor om jag bar dem till kostym. Kanske en svart sko bruten med grå eller svart mocka. Eller en sko i mörkbrunt kalvläder och matchande grain-läder.

Edward Green "Sandringham" i Burnt Pine och Burgundy. (foto: Leather Soul) 

Som tur är så kräver varken mitt jobb eller min samhällsställning att jag behöver bära kostym så ofta, därför kan jag glatt blanda alla möjliga material och kulörer. Effekten kan bli att ögonbryn höjs. Men sällan näsor rynkas.
John Lobb "Winchester" svart kalv blandat med "Pewter Museum Calf". Mycket diskret. (foto: Leather Soul)

torsdag 19 augusti 2010

Vredens skor

I somras fick jag tillfälle att läsa om Vredens Druvor av John Steinbeck. Senast var i gymnasiet. Inte helt oväntat så var det lättare att ta sig till denna klassiker 20 år senare. Boken är en rak och mycket gripande historia som i romanform beskriver hur de amerikanska storföretagen under 30-talet driver bort bönderna från deras gårdar och hur maskiner ersätter människor. Stordrift (rovdrift) ersätter småskalighet.
  
I ett kapitel beskriver författaren hur Maskinerna ersätter De Levade; människor som levt och brukat jorden i generationer.

"Traktorerna kom över vägarna och in på fälten, stora krypdjur som rörde sig som insekter och hade insekters ofattbara styrka. De kröp över jorden – lade ut sina drivband, rullade över dem och vindade upp dem.

[…] Han på traktorns järnsits såg inte ut som en människa; med sina handskar, skyddsglasögon och gummiskydd för näsa och mun mot dammet var han bara en robot, en del av vidundret. […] Han älskade inte jorden mer än banken älskade den. Traktorn kund han beundra – dess serietillverkade ytor, motorns accelerationsförmåga, cylinderexplosionernas dån; men det var inte hans traktor. 

En så kallad "okie"; lantarbetare som migrerade från Oklahoma för att finna jobb i Kalifornien på 30-talet. (foto: Wikimedia Commons). Steinbecks roman handlar om dessa okies levnadsöden under 30-talet.  

[…] Efter traktorns harvsystem följde såmaskinens långa ledarrör – tolv böjda järnpenisar med fabrikstillverkad erektion, vars orgasmer dirigerades av kugghjul och som våldtog metodiskt, våldtog utan lidelse. Föraren satt på sin järnsits och han var stolt över de raka linjer han själv icke önskade, stolt över den traktor han inte ägde och inte älskade, stolt över den kraft han inte kunde kontrollera. Och när grödan mognat och inhöstats, hade ingen krossat en varm jordklump mellan fingrarna och låtit jorden sila över fingertopparna. Ingen människohand hade rört utsädet och ingen människa eftertraktat skörden. Människorna åt det de inte själv odlat och stod inte i något samband med brödet. Jorden bar, betvingad av järn, och betvingad av järn dog den sakta; ty ingen älskade och ingen hatade den, och den fick inte blod av människornas böner och förbannelser."

Det slår mig medan jag läser detta kapitel att exakt samma sak har hänt med i princip hela sko- och klädindustrin, för att inte tala om samhället i stort. Det är ironiskt, för de flesta av oss försöker vara medvetna, moderna människor. Den Moderna Människan är politiskt korrekt. Har rätt åsikter. Köper ekologiskt kaffe. Autogiro kopplat till Rädda Barnen. Cyklar till jobbet. Läser Elle. Eller King Magazine. ”Jag gillar kläder, gillar att ha koll” säger den Moderna Människan. Men det skall vara rätt märken.

En ung kvinna iförd diverse "märken"; antagligen en Modern Människa (foto: Fahrmans Mode)

De allra flesta skor och kläder som tillverkas massproduceras i utvecklingsländer (även "fina" märkeskläder). Arbetarna i dessa gigantiska fabriker får ofta inte mer lön än att det räcker till mat för dagen. Men de svälter inte. Det skulle nämligen ge ”dålig press” hos de västerländska konglomerat som använder sig av fabrikerna. Och råvarorna. Framförallt vid massproduktion av skor är de nästan uteslutande artificiella, framställda på Gud vet vilket sätt. Allt för att tillgodose den Moderna Människan och dess törst efter mode och märken. Själlös massproduktion. "Köp! Släng! Köp nytt!"

Textilarbetare i Bangladesh protesterar mot minimilönerna

Om du bär en sko, eller vilket annat plagg som helst, och du kan känna kvalitén, du kan känna det noga utvalda materialet mellan dina fingrar, du kan känna att en stolt yrkesman/-kvinna tillverkat detta; en hantverkare som under hela sitt yrkesliv har strävat efter perfektion i sitt yrke. En sko eller ett plagg som du kommer kunna bära i decennier. Detta är något som står över mode. Detta är stil.

Alden Ravello Shortwing i Ravellocordovan (foto Leather Soul Hawaii)

Modebranschen, som för närvarande har Stormöte i Stockholm (Stockholm Fashion Week), är livrädd för stil. Modebranschen är nämligen en bransch som lever på att få den Moderna Människan att känna sig oattraktiv om hon har ett plagg som är från fel säsong. Modebranschen är även expert på grupptryck, vilket bidrar till att den Moderna Människan vänder sig till sin vän och nedlåtande säger ”det där är såååå 2009!” när hon ser någon som klär sig utanför de ramar som definieras som rätt. Rätt enligt modebranschen.

Jag tycker att vi skall ge modebranschen fingret. Välj stil framför mode. Välj kvalitet framför massproduktion. Välj småskalighet framför rovdrift. Välj själ framför skit helt enkelt.

Tidlöst - ja. Mode - nej. (foto: The Sartorialist)

lördag 14 augusti 2010

Höstdags = kängdags


Säsongen för kängor är väldigt lång i Sverige, så jag tycker att man bör se till att ha tre-fyra par dressade kängor samt två-tre par grova slitvargar i sin skogarderob. Sistnämnda tar vi fram de där dagarna då de är riktigt grisregnigt eller apslaskigt!  Själv förespråkar jag gärna lädersulor vilka jag tycker är mer stilfulla, men det går inte att neka det praktiska med en gummisula (Dainite, Vibram, etc) i vårt hårda klimat. Efter den extremt hårda vintern har jag insett att jag måste ge vika för elementen och kommer ej införskaffa några kängor med lädersula för kommande säsong.

Tyvärr är utbudet av snygga kängor extremt dåligt i Sverige. Davidsons Skomakeri (Uppsala) samt Hans Allde (Stockholm) får tydligen in en del Gaziano & Girling-kängor till hösten och även Crockett & Jones (flertalet återförsäljare över hela landet) har några fåtal snygga kängor som kan vara värda att kolla in. Annars är det onlinebutiker som exempelvis Leather Soul (Alden m.m), Bespoke England (G&G, Edward Green) eller L'atelier du chausseur (Corthay m.m.) som gäller.

Alden – Chromexcel Plaza Wingtip Boot (foto: Leather Soul)

Enzo Bonafé button-upkänga i Cognac Calf och Polo Suede (foto: Leffot NY)


Rider Boot Company, specialbeställd känga. Jag har lite svårt för många av Riders modeller, men jag gillar dem för att de är en rolig uppstickare i branschen. (foto: Rider Boot Co.)

torsdag 24 juni 2010

Horween Chromexcel

Garvningrecept från Horween (photo: Horween Leather Co.)

För oss riktiga skokonnässörer (läs: skonördar) så är det inte bara skons form och tillverkningsmetoder som är intressant utan även råvarorna som skon tillverkas ifrån. Jag snubblade över denna artikel om en garvningsmetod Horween Leather Company använder som de kallar Chromexcel. Formulan utvecklades i början av 1900-talet och används fortfarande. Artikeln är mycket detaljerad och intressant. Kul sommarläsning!

Bild från Horweens garveri (photo: Horween Leather Co.)

måndag 14 juni 2010

Läderbälten från Equus Leather


Equus Leather är ett litet företag som tillverkar handgjorda bälten och andra läderaccessoarer. Efter att ha kikat runt efter omdömen i olika forum och kollat in hemsidan så bestämde jag mig för att beställla tre skärp.  Jag är ju som ni vet svag för små tillverkare som gör saker och ting för hand! Jag fyllde i bredd, längd, vilken typ av spänne, färg, modell etc, precis som beställningen vid en made-to-order-sko.



För det första måste jag säga att jag var imponerad av servicen jag fick i samband med beställningen. Inom några timmar fick jag ett personligt mejl från en av ägarna, Charlie, där han (tror det är en han i alla fall) frågade om det var något jag undrade över kring min beställning. Och här gjorde jag faktiskt en korrigering i min order då jag insåg att standardbredden på skärpen är något för litet. Inga problem att ändra i efterhand!


Efter några veckor fick jag sedan ett mejl från Charlie igen som sade att skärpen var på väg. Några dagar senare dök skärpen upp. De hade exakt den där handgjorda känslan jag var ute efter. Och lädret är av god kvalitet, från namnkunniga garveriet J&E Sedgwick & Co. Jag har ännu inte hårdtestat dem för att se hur de står sig i längden, men jag känner ändå att jag kan rekommendera denna lilla, och prisvärda, tillverkare av handgjorda läderskärp.

Länk:
http://www.equusleather.co.uk/

måndag 7 juni 2010

Läsvärt från Uppsala

En person som jag har mycket stor respekt för är Mäster Davidson i Uppsala. Jag började läsa hans artiklar först på King och sen Manolo, eller om det var tvärtom. Davidson säger vad han tycker, och det är uppfriskande. Sedan en tid tillbaka så har han en egen blogg. Där hittade jag en läsvärd artikel om olika sätt billigare tillverkare "fuskar" med att bestryka och behandla billigare läder för att det skall se bra ut vid en första anblick för att, inom några månader i värsta fall, börja krackelera.

Ovan ett skräckexempel från Loake, som Davidson hårdtestat, hela artikeln finner du genom att klicka på denna länk. 


Lika intressant är artikeln där Davidson kör en klassisk "battle"; Crockett & Jones versus Loake! Kul och pedagogiskt! Båda artiklarna stärker min tes att det lönar sig att köpa kvalitet. Skönt att få bekräftelse från ett riktigt proffs som jobbar med skor varje dag!

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails