I somras fick jag tillfälle att läsa om Vredens Druvor av John Steinbeck. Senast var i gymnasiet. Inte helt oväntat så var det lättare att ta sig till denna klassiker 20 år senare. Boken är en rak och mycket gripande historia som i romanform beskriver hur de amerikanska storföretagen under 30-talet driver bort bönderna från deras gårdar och hur maskiner ersätter människor. Stordrift (rovdrift) ersätter småskalighet. I ett kapitel beskriver författaren hur Maskinerna ersätter De Levade; människor som levt och brukat jorden i generationer.
"Traktorerna kom över vägarna och in på fälten, stora krypdjur som rörde sig som insekter och hade insekters ofattbara styrka. De kröp över jorden – lade ut sina drivband, rullade över dem och vindade upp dem.
[…] Han på traktorns järnsits såg inte ut som en människa; med sina handskar, skyddsglasögon och gummiskydd för näsa och mun mot dammet var han bara en robot, en del av vidundret. […] Han älskade inte jorden mer än banken älskade den. Traktorn kund han beundra – dess serietillverkade ytor, motorns accelerationsförmåga, cylinderexplosionernas dån; men det var inte hans traktor.
En så kallad "okie"; lantarbetare som migrerade från Oklahoma för att finna jobb i Kalifornien på 30-talet. (foto: Wikimedia Commons). Steinbecks roman handlar om dessa okies levnadsöden under 30-talet.
[…] Efter traktorns harvsystem följde såmaskinens långa ledarrör – tolv böjda järnpenisar med fabrikstillverkad erektion, vars orgasmer dirigerades av kugghjul och som våldtog metodiskt, våldtog utan lidelse. Föraren satt på sin järnsits och han var stolt över de raka linjer han själv icke önskade, stolt över den traktor han inte ägde och inte älskade, stolt över den kraft han inte kunde kontrollera. Och när grödan mognat och inhöstats, hade ingen krossat en varm jordklump mellan fingrarna och låtit jorden sila över fingertopparna. Ingen människohand hade rört utsädet och ingen människa eftertraktat skörden. Människorna åt det de inte själv odlat och stod inte i något samband med brödet. Jorden bar, betvingad av järn, och betvingad av järn dog den sakta; ty ingen älskade och ingen hatade den, och den fick inte blod av människornas böner och förbannelser."
Det slår mig medan jag läser detta kapitel att exakt samma sak har hänt med i princip hela sko- och klädindustrin, för att inte tala om samhället i stort. Det är ironiskt, för de flesta av oss försöker vara medvetna, moderna människor. Den Moderna Människan är politiskt korrekt. Har rätt åsikter. Köper ekologiskt kaffe. Autogiro kopplat till Rädda Barnen. Cyklar till jobbet. Läser Elle. Eller King Magazine. ”Jag gillar kläder, gillar att ha koll” säger den Moderna Människan. Men det skall vara rätt märken.
.jpg)
En ung kvinna iförd diverse "märken"; antagligen en Modern Människa (foto: Fahrmans Mode)
De allra flesta skor och kläder som tillverkas massproduceras i utvecklingsländer (även "fina" märkeskläder). Arbetarna i dessa gigantiska fabriker får ofta inte mer lön än att det räcker till mat för dagen. Men de svälter inte. Det skulle nämligen ge ”dålig press” hos de västerländska konglomerat som använder sig av fabrikerna. Och råvarorna. Framförallt vid massproduktion av skor är de nästan uteslutande artificiella, framställda på Gud vet vilket sätt. Allt för att tillgodose den Moderna Människan och dess törst efter mode och märken. Själlös massproduktion. "Köp! Släng! Köp nytt!"
Textilarbetare i Bangladesh protesterar mot minimilönerna
Om du bär en sko, eller vilket annat plagg som helst, och du kan känna kvalitén, du kan känna det noga utvalda materialet mellan dina fingrar, du kan känna att en stolt yrkesman/-kvinna tillverkat detta; en hantverkare som under hela sitt yrkesliv har strävat efter perfektion i sitt yrke. En sko eller ett plagg som du kommer kunna bära i decennier. Detta är något som står över mode. Detta är stil.
Alden Ravello Shortwing i Ravellocordovan (foto Leather Soul Hawaii)
Modebranschen, som för närvarande har Stormöte i Stockholm (Stockholm Fashion Week), är livrädd för stil. Modebranschen är nämligen en bransch som lever på att få den Moderna Människan att känna sig oattraktiv om hon har ett plagg som är från fel säsong. Modebranschen är även expert på grupptryck, vilket bidrar till att den Moderna Människan vänder sig till sin vän och nedlåtande säger ”det där är såååå 2009!” när hon ser någon som klär sig utanför de ramar som definieras som rätt. Rätt enligt modebranschen.
Jag tycker att vi skall ge modebranschen fingret. Välj stil framför mode. Välj kvalitet framför massproduktion. Välj småskalighet framför rovdrift. Välj själ framför skit helt enkelt.
Tidlöst - ja. Mode - nej. (foto: The Sartorialist)
Underbart skrivet, och vilken slutkläm: "Välj stil framför mode. Välj kvalitet framför massproduktion. Välj småskalighet framför rovdrift. Välj själ framför skit helt enkelt."
SvaraRaderaFantastiskt; tänkvärt och väl skrivet. Tack!
SvaraRaderaTack för en intressant postning. Okiebilden heter Migrant Mother och föreställer Florence Owens Thompson. Bilden är togs 1936 av Dorothea Lange inom FSA-projeket. Men det visste du kanske redan.
SvaraRaderaDet är så vackert skrivet att jag nästan gråter när jag läser detta på kvällskvisten!
SvaraRaderaTack alla för de snälla orden!
SvaraRaderaTobias; jag känner till det, men tack för att du uppmärksammade detta!
Oscar; ja Steinbeck skriver på ett rakt fram men gripande sätt, flertalet gånger blev jag rörd till tårar när jag läste Vredens Druvor. Det är få böcker som fått mig att fundera så mycket som den.
Måste medge att detta var en artikel som jag inte väntade mig att få läsa på din blogg. Jag har alltid ansett att stil inte bara berör hur man klär sig (har träffat åtskilliga synnerligen välkädda skitstövlar i mina dagar), utan också innefattar intellekt och, som kontentan ovan är, verklig empati, socialt patos och rättskaffenhet. Det värmde hjärtat hos en gammal humanist!
SvaraRaderaVälskriven text med ett förbannat bra budskap! Det finns många vinklingar på det här ämnet men frågan är om inte detta är den bästa jag hittills läst.
SvaraRaderaTack för inspirationen. En välbehövlig knuff för fortsatt färd i rätt riktning. På återseende.
SvaraRaderaUnderbart skrivet...Tack! Att välja mode framför stil och kvalité är något som de flesta inom modepressen gör (även känd som klubben för inbördes beundran) vilket resulterar att större delen ev svenskarna som läser dessa bloggar och magasin får en skev uppfattning av vad som klassas som kvalité.
SvaraRaderaJag jobbar själv med kläder och har då haft "äran" att träffa flera av dessa mediagenier i mitt arbete och de kastar inte ifrån sig kunskap direkt...tvärtom.
Bra artikel!
SvaraRaderaÄven om jag håller med om att det är djupt tragiskt att slit och släng i hög utsträckning kommit att ersätta hantverk så tror inte jag på att förkasta hela modebranschen. För hur drar du egentligen gränsen mellan mode och stil? Varför skulle inte kläder med högre modegrad kunna hålla hög kvalité?
SvaraRaderaFör mig är det självklart att det måste finnas modeskapare som vågar blicka framåt för att modet inte skall stagnera. Vare sig det rör sig om att utveckla nya smarta tyger eller metoder att garva läder. Men detta behöver absolut inte stå i kontrast till att producera produkter på ett miljömässigt och humant försvarbart sätt. Tvärtom.
Det största problemet som jag ser det är att vår betalningsvilja för kläder är alldeles för låg. Sverige saknar den klädkultur som finns i exempelvis Japan eller Italien där man värnar om kvalité, men samtidigt vågar blicka framåt. Vi handlar hellre mycket än bra. Och den lilla klick som faktiskt är beredd för att betala för kvalité anammar tyvärr alltför ofta en ängslig inställning till mode där allt skall vara som det alltid har varit och där trender alltid är av ondo, vilket snarare är en fråga om perspektiv.
Jag kan hålla med dig om att modepressen är pinsamt dålig på att lyfta kvalité. Och tyvärr är kvalitén bland svenska designers ofta under all kritik, men i slutändan är det ändå vi konsumenter som styr. Det är vi som väljer om vi vill betala för kvalité eller inte. Visst, vi kan skylla på att modekedjorna sköljer över oss med medelmåttiga produkter, men samtidigt kan vi aldrig bortse från vårt eget ansvar.
Mina känslor klädda i en annan persons ord!
SvaraRadera/Oskar
Håll dig borta från nationalekonomi om du inte vet hur det fungerar. Att uppmana människor att välja kvalitet framför massproduktion för att det är bättre produkter är en sak, men att försöka vinkla det på det sätt du gjorde är bara okunnigt.
SvaraRaderaLåga löner är det viktigaste utvecklingsländerna kan konkurrera med. Så på den vinklingen av budskapet var du bara ute och cyklade. Att kunna producera effektivare och billigare är nyckeln till högre levnadsstandard.
Jag föredrar själv "riktiga" kläder, men inte för att jag vill rädda världen.
Till Anonym; du misslyckas med att utrycka dig med stil, du misslyckas med att utrycka dig sakligt och du misslyckas fullständigt och totalt med att tolka budskapet i artikeln. Håll dig till att skriva bittra, dåligt uppbyggda kommentarer på andra ställen; på Herrskobloggen håller vi oss till saklig kritik och en gentlemannamässig ton. Välkommen tillbaka när du lärt dig utrycka kritik på ett vuxet sätt. Se exempelvis på den gode Olof ovan.
SvaraRaderaJag läste mitt inlägg igen och tyckte inte att det var så dåligt. Jag ville inte utförligt förklara varför det du skrev var fel -- speciellt inte på en blogg om herrskor.
SvaraRaderaJag förstod (och håller med om) budskapet att ge modebranschen fingret. Jag förstod (och håller med om) att man ska välja kvalitet och stil framför mode.
Följande (exempel) är jag dock övertygad om att jag inte misslyckades med att tolka:
"...maskiner ersätter människor. Stordrift (rovdrift) ersätter småskalighet."
"Arbetarna i dessa gigantiska fabriker får ofta inte mer lön än att det räcker till mat för dagen."
Det handlar om nationalekonomi. Dessutom nämner du "samhället i stort". Massproduktion är inget dåligt i sig -- tvärtom.
Jag personligen väljer hellre handgjorda skor, därför läser och uppskattar jag din blogg.
/Anonym