Herrskobloggen: februari 2012

torsdag 16 februari 2012

Skovård – snabbputs

Ibland har man kanske varken tid eller lust att spendera 45-50 minuter på att få till en riktigt fin paradputs. Under dessa, för skor, vedervärdiga förhållanden (i skrivande stund snöslask och massa grus och salt på trottoaren i huvudstaden) så kan ett alternativ vara en snabbputs, för skorna kommer ju inom bara några timmar vara lika grisiga igen.

Så här illa kommer det se ut om du inte tar hand om dina skor.

Det du behöver för en snabbputs är:

Två skoborstar
En trasa eller en mindre bortse för att applicera skokräm
Skokräm eller skoputs i skons färg*

*Skillnaden mellan skoputs och skokräm är att putsen ger en bättre lyster medan krämen är mer vårdande men ger inte en lika blank yta.

Lädertvål finns hos alla välsorterade skomakare, bilden ovan från Davidsons i Uppsala.

Grundarbete

Börja med att borsta av skon ordentligt. Är skon grisig så ta bort smuts och fläckar med en fuktig trasa. Är skorna riktigt illa däran så spola skon under ljummet vatten och använd en lädertvål för att ta bort svåra fläckar. Låt skon torka med skoblock om det behövs. Applicera sedan skokräm/-puts på skon, och slaska inte på för mycket puts/kräm nu. Fastnar puts/kräm i brogue-hålen så har ni alldeles för mycket kräm. Se till att gnugga in krämen ordentligt. Se även till att få in kräm precis ovanför sulan. Detta är ett ställe många missar vilket är synd, för här tränger det in mycket smuts och salt som sliter på lädret. Låt sedan skorna vila ett par minuter så krämen tränger in i skon.

Skoborste med en liten extraborste ovanpå för att applicera skokräm med.

Puts

Det här är ren räkmacka och tar bara ett par minuter. Ta en ren skoborste och borsta skon. Efter en ganska kort stund så kommer du få till en halvhyfsad glans (om lädret tillåter och är av ok kvalitet).

Svårare än så är det inte. Men förvänta dig inga underverk. Det här är ”quick and dirty”-metoden. Läs gärna mitt tidigare inlägg ”Skovård – Skoputsteknik” för en fullständig guide hur du kan få till en paradputs som skulle få varenda mässofficer att få myspinne.

Resultatet av en "snabbputs" lär bli något liknande. Inget som en skonörd som jag själv skulle godkänna, men ibland får man vara lite pragmatisk om man har bråttom.

fredag 3 februari 2012

Tillverkare i fokus: Edward Green

Det kan knappast ha undgått er som är återkommande läsare av bloggen att jag hyser en viss beundran för Edward Green. EG är i skovärlden vad låt säga, A Lange & Söhne är i urvärlden. Man har historiken, man har kvalitén, och man har estetiken som andas klass och konservatism.

Edward Green startade 1890 i Northampton med mottot ”to make the finest shoes, without compromise”. Verksamheten togs efterhand över av Edward Greens söner och under mellankrigstiden hade man etablerat sig som Englands största tillverkare av framförallt högkvalitativa militärkängor. Kunderna sägs ha inkluderat stora namn såsom Ernest Hemingway och Hertigen av Windsor.

Edward Green

Efter andra världskriget så ändrade man fokus från militärkängor till civila stövlar och skor för att kunna nå en bredare målgrupp. 1977 sålde familjen Green bolaget till en amerikan; Marley Hodgson. Hodgson utsåg en förman till fabriken, som misskötte sig till den grad att Edward Green helt höll på att gå under. Den räddande ängeln var skodesignern John Hlustik, som 1982 köpte bolaget från amerikanerna. Förklaringen till det inte alltför anglosaxiskt klingande namnet är att familjen Hlustik var emigranter från Tjeckoslovakien. John insåg att man måste anspela på Edward Greens arv och de anrika traditionerna för att kunna stå sig mot sina konkurrenter.

En av EGs ikoniska modeller; Dover

Hlustik öppnade Edward Greens första butik i London, strategiskt placerat i överklass-vattenhålet Burlington Arcade. Men trots inställningen att arvet skulle bevaras så var inte Hlustik främmande för nymodigheter. Denne tjeckiske engelsman hade under en tid verkat bland annat Spanien och Italien, och tog med sig influenser därifrån. Influenser som skulle påverka hela Northampton visade det sig. John Hlustik sägs bland annat ha varit en av de första med att införa ”antiquing” i den engelska skotillverkarbranschen och var dessutom en ivrig förespråkare av bruna skor, istället för den så dominanta svarta skon som regerat de brittiska öarna tidigare.

Chucka på Edward Greens vis

John Hlustik gick bort år 2000 och sedan dess har det varit upp till livskamraten och affärspartnern Hilary Freeman att förvalta och utveckla den anrika firman. Detta har hon gjort med stor framgång, och under 2004 så flyttade man till större och modernare lokaler i Northampton. 2005 blev dock ett dystert år för Edward Green då man blev av med två av sina viktigaste medarbetare; Tony Gaziano och Dean Girling, vilka gick sin egen väg och startade Gaziano & Girling. Edward Green lade faktiskt ned sin bespoke-tillverkning efter detta. 2007 var ännu ett tufft år, inte bara för Edward Green utan hela Northamptons skobransch. Lokalkonkurrenten Alfred Sargent gick under året i konkurs inte bara en utan två gånger. Edward Green gick, som så många andra skoföretag i trakten, ned till fyradagars arbetsvecka. Man lyckades hålla igång fabriken och överleva krisen. Och de senaste åren har företaget blomstrat; för ett par år sedan öppnade man sin nya flaggskeppsbutik i Paris på boulevard Saint-Germain och man planerar även att bygga ut sin nuvarande fabrik.

EGs lyxlinje kallas "Top Drawer"

Förhoppningsvis fortsätter Edward Green att tillverka klassiska, vackra skor enligt Cyril Greens devis

”We are young enough to be conversant with present day ideas and needs, but old enough to apply the principles of shoe-making correctly, and I am sure that it's this combination of new and old which has helped us to retain our customers and add so many new ones as each year passes.”