I somras fick jag tillfälle att läsa om Vredens Druvor av John Steinbeck. Senast var i gymnasiet. Inte helt oväntat så var det lättare att ta sig till denna klassiker 20 år senare. Boken är en rak och mycket gripande historia som i romanform beskriver hur de amerikanska storföretagen under 30-talet driver bort bönderna från deras gårdar och hur maskiner ersätter människor. Stordrift (rovdrift) ersätter småskalighet.
I ett kapitel beskriver författaren hur Maskinerna ersätter De Levade; människor som levt och brukat jorden i generationer.
"Traktorerna kom över vägarna och in på fälten, stora krypdjur som rörde sig som insekter och hade insekters ofattbara styrka. De kröp över jorden – lade ut sina drivband, rullade över dem och vindade upp dem.
[…] Han på traktorns järnsits såg inte ut som en människa; med sina handskar, skyddsglasögon och gummiskydd för näsa och mun mot dammet var han bara en robot, en del av vidundret. […] Han älskade inte jorden mer än banken älskade den. Traktorn kund han beundra – dess serietillverkade ytor, motorns accelerationsförmåga, cylinderexplosionernas dån; men det var inte hans traktor.
En så kallad "okie"; lantarbetare som migrerade från Oklahoma för att finna jobb i Kalifornien på 30-talet. (foto: Wikimedia Commons). Steinbecks roman handlar om dessa okies levnadsöden under 30-talet.
[…] Efter traktorns harvsystem följde såmaskinens långa ledarrör – tolv böjda järnpenisar med fabrikstillverkad erektion, vars orgasmer dirigerades av kugghjul och som våldtog metodiskt, våldtog utan lidelse. Föraren satt på sin järnsits och han var stolt över de raka linjer han själv icke önskade, stolt över den traktor han inte ägde och inte älskade, stolt över den kraft han inte kunde kontrollera. Och när grödan mognat och inhöstats, hade ingen krossat en varm jordklump mellan fingrarna och låtit jorden sila över fingertopparna. Ingen människohand hade rört utsädet och ingen människa eftertraktat skörden. Människorna åt det de inte själv odlat och stod inte i något samband med brödet. Jorden bar, betvingad av järn, och betvingad av järn dog den sakta; ty ingen älskade och ingen hatade den, och den fick inte blod av människornas böner och förbannelser."
Det slår mig medan jag läser detta kapitel att exakt samma sak har hänt med i princip hela sko- och klädindustrin, för att inte tala om samhället i stort. Det är ironiskt, för de flesta av oss försöker vara medvetna, moderna människor. Den Moderna Människan är politiskt korrekt. Har rätt åsikter. Köper ekologiskt kaffe. Autogiro kopplat till Rädda Barnen. Cyklar till jobbet. Läser Elle. Eller King Magazine. ”Jag gillar kläder, gillar att ha koll” säger den Moderna Människan. Men det skall vara
rätt märken.
En ung kvinna iförd diverse "märken"; antagligen en Modern Människa (foto: Fahrmans Mode)
De allra flesta skor och kläder som tillverkas massproduceras i utvecklingsländer (även "fina" märkeskläder). Arbetarna i dessa gigantiska fabriker får ofta inte mer lön än att det räcker till mat för dagen. Men de svälter inte. Det skulle nämligen ge ”dålig press” hos de västerländska konglomerat som använder sig av fabrikerna. Och råvarorna. Framförallt vid massproduktion av skor är de nästan uteslutande artificiella, framställda på Gud vet vilket sätt. Allt för att tillgodose den Moderna Människan och dess törst efter mode och märken. Själlös massproduktion. "Köp! Släng! Köp nytt!"
Textilarbetare i Bangladesh protesterar mot minimilönerna
Om du bär en sko, eller vilket annat plagg som helst, och du kan känna kvalitén, du kan känna det noga utvalda materialet mellan dina fingrar, du kan känna att en stolt yrkesman/-kvinna tillverkat detta; en hantverkare som under hela sitt yrkesliv har strävat efter perfektion i sitt yrke. En sko eller ett plagg som du kommer kunna bära i decennier. Detta är något som står över mode. Detta är stil.
Alden Ravello Shortwing i Ravellocordovan (foto Leather Soul Hawaii)
Modebranschen, som för närvarande har Stormöte i Stockholm (Stockholm Fashion Week), är livrädd för stil. Modebranschen är nämligen en bransch som lever på att få den Moderna Människan att känna sig oattraktiv om hon har ett plagg som är från fel säsong. Modebranschen är även expert på grupptryck, vilket bidrar till att den Moderna Människan vänder sig till sin vän och nedlåtande säger ”det där är såååå 2009!” när hon ser någon som klär sig utanför de ramar som definieras som rätt. Rätt enligt modebranschen.
Jag tycker att vi skall ge modebranschen fingret. Välj stil framför mode. Välj kvalitet framför massproduktion. Välj småskalighet framför rovdrift. Välj själ framför skit helt enkelt.
Tidlöst - ja. Mode - nej. (foto: The Sartorialist)
.jpg)
