Fokus: John Lobb

Jag tänkte idag skriva några rader om ett av de mest välrenommerade och äldsta företagen som tillverkar kvalitetsskor; John Lobb.

Företaget grundades på 1800-talet av, just det; John Lobb. John Lobb var en delvis förlamad farmarpojke från Cornwall. Man kan tänka sig att hans familj inte hade så höga förhoppningar om nyttan han skulle göra som bonde, men istället blev han alltså en av dåtidens mest respekterade och hyllade skomakare. På 1800-talet fanns tusentals skomakare som tillverkade handgjorda skor i London, så konkurrensen var tuff. Men genom sitt fenomenala hantverk blev John Lobb snart uppmärksammad. I sin butik på St. James's Street i London tog han emot kunder så som Kung Edward VII och andra framstående personer. Även idag har denna anrika firma två royal warrants från “His Royal Highness The Duke of Edinburgh” och “His Royal Highness The Prince of Wales”.

Bild: John Lobb, St. James's Street

Uppköpt av fransmän

John Lobbs son William öppnade en John Lobb-butik i Paris i början på 1900-talet, men 1976 köpte Hermes upp denna butik och även rättigheterna till namnet John Lobb. Det betyder att det finns två företag med namnet; det engelska bolaget som endast tillverkar handgjorda skor i mycket liten skala som man brukar kalla ”John Lobb London” och det Hermes-ägda John Lobb som för enkelhetens skull oftast kallas "John Lobb Paris". Sistnämnda tillverkare gör konfektionsskor, ”made-to-order”-skor och accessoarer och har en av sina flagship stores på Jermyn Street i London medan John Lobb London fortfarande ligger kvar på St. James's Street.

John Lobb Paris "Amiel" från deras made-to-order kollektion

John Lobb Paris vs. John Lobb London
Jag har alltid varit en förespråkare för de små tillverkarna som bedriver sin verksamhet i liten skala och lägger ned själ och hjärta i sina produkter. Det är lätt att vilja föredra John Lobb London framför Hermes-ägda John Lobb Paris, men i ärlighetens namn har jag lättare för det franskägda bolagets produkter.

John Lobb London, button up galoshkänga

John Lobb London har helt enkelt ett föråldrat designspråk som inte tilltalar mig på samma sätt. Produktbilderna i denna blogg skiljer sig ju något i kvalitet, och de gör inte John Lobb Londons skor rättvisa. Det är faktiskt synd att man inte satsar några kronor extra på att presentera sina produkter. Jag har full förståelse för att ett så litet företag inte kan lägga ned hundratusentals euros på produktfotografering som John Lobb Paris gör, men hur stolt historia man än har så måste man kunna presentera sina produkter på ett professionellt sätt. Man skall inte heller avfärda John Lobb Paris produkter som något massproducerat ”modemärke”, för de gör riktigt högkvalitativa, vackra skor!

Ur John Lobb Londons katalog

John Lobb Paris "Grafton" ready-to-wear derbysko. Marknadsföringsbudgeten kan man gissa är något högre hos det franska företaget.

Kvalitetsskor– för miljöns skull?

I dagarna har man kunnat se Monas Sahlin glatt posera med en röd Louis Vuittonväska i pressen. Passande färgval för en socialdemokrat men kanske inte det smartaste när man är ledare för ett arbetarparti.

Att Mona Sahlin har en väska för 6000 kronor har jag inget problem med. Men det är en lyxkonsumtionsprodukt som masstillverkats för att föda ett behov av märkesfixering som håller på att gå fullständigt över styr. Den är inte köpt för att den var fin, den är köpt för att det står Louis Vuitton på den. Vore det inte trevligare om Mona Sahlin bar en väska för 6000 kr av ett märke som du kanske aldrig hade hört talas om, gjorda av några småföretagare i Norrland som lagt ned själ och hjärta i just hennes väska. Eller en liten familjeägd ateljé i Neapel eller Toulouse?

Kinesiska arbetare i en skofabrik. Skorna tillverkas i syntetmaterial med många kemiska tillsatser, dålig kontroll över hantering av material är ett återkommande problem.

Det är här skor är så fantastiska (alltså den typen av skor jag skriver om i min blogg)! Här syns inga märken. Det är enbart kvalitet och design som talar! Självklart har vissa skotillverkare ett gott rykte som borgar för kvalitet, men inte för evigt, ta till exempel Church’s som sunkat ned sig rejält efter Pradas köp.

Franska skotillverkaren Pierre Corthay, en av många små Europeiska producenter av handgjorda kvalitetsskor.

Jag kom i slang med en äldre herre inne på Götrich (butik i Stockholm) häromdagen. Jag gav honom komplimanger för hans otroligt vackra skor. Det visade sig att han köpte dem 1986! Så vad spelar det då för roll vad de kostar? Slå ut det på 24 år! Och vad påverkar miljön mest; en masstillverkad sko som du slänger efter ett par år eller en handgjord kvalitetssko som du har från att ungarna börjar på dagis tills de tar studenten?

Enzo Bonafe har gjort skor i över 40 år i sin ateljé i Bologna.

Slutsatsen mina kära skofantaster är den att; köp en riktig kvalitetssko vare sig du är Sosse, Moderat eller Miljöpartist, det är bra för både plånbok och miljö! Och köp den inte för att det är en Vass, Gaziano & Girling eller Aubercy, utan för att det är en sko som tillverkats med hjärta av hantverkare som brinner för sina skor och har en tidlös design du kommer att gilla inte bara denna säsong utan även om 25 år!

Stiltips: vinterkängor

Jag har den senaste tiden läst en del inlägg från mina kära bloggkollegor här i Sverige i ämnet vinterkängor. Eftersom jag går isär avseende smak när det gäller de flesta av dessa så har jag bestämt mig för att tipsa om några av mina egna favoriter.

Jag skall dock nämna ett utmärkt inlägg på Manolo.se där man lyckats hitta en hel del snygga kängor från bland annat Edward Green och Gaziano & Girling. I kommentarerna kan man läsa många inlägg om galoscher. Min inställning är att galoscher är till för barn och modeslavar (modeslavar utan koll eftersom det var minst fem år sedan det ansågs vara mondänt med grällt färgade galoscher). Ok, nu blev det visst lite negativ ton helt plötsligt, så låt oss gå vidare till det roliga; snygga vinterkängor.

Spanska tillverkaren Carmina har gjort denna snygga chukka i cordovanläder (made-to-order).

Vill du vara snygg i kostym, men du behöver samtidigt kämpa mot snöslask och snöbollskastande grannungar så välj en oxfordkänga vettja. Eller flytta till Sydney. Gaziano & Girling "Wigmore" i Chestnut Calf & Maple Calf two-tone (svårt att se tonerna i bilden).

Det viktigaste med vinterkängor är att de skall hålla oss varma om fötterna samt klara av snön, och självklart det viktigaste av allt; vara snygga. Detta betyder att vi kan skippa de flesta italienska tillverkare eftersom de helt enkelt inte gör skor som är välisolerade. Däremot har vi en del amerikanska, spanska och engelska tillverkare som står sig mycket väl.

Börjar du inte tröttna på R.M Williams? Varför inte kolla in denna chelsea från Rider Boot Company istället?

Materialet bör tåla fukt, så varför inte titta på en cordovankänga? Jag märker att detta material är helt orepresenterat i Bloggsverige, jag fattar inte varför.

En rejäl derbykänga från Rider Boot Company i cordovan. Dainite/läder kombination i sulan.

Sulorna är även de viktiga. Vi kan inte gärna halka omkring i lädersulor. Man blir därför tvungen att kolla in crepesulor, ridgewaysulor eller commandosulor. Ingen av dessa sulor gör någon direkt succé i sociala sammanhang, så fundera på en tajt skuren dainitesula vilket kan bli riktigt elegant om man inte har för vana att spatsera omkring och visa upp undersidan av skon för sina vänner förstås. Men om du gör det har du nog större problem än val av sula. Tyvärr tycker jag att dainite har ett ganska dåligt grepp på snö och is, men ibland får man lida pin om man skall vara fin.

En gammal klassiker; button-up känga, Enzo Bonafe (bespoke). Finns få saker som är så elegant till kostym som en button-up, men det är svårt att få tag på.

En fin känga från Alden; "Plaza".

Ännu en känga från Rider Boot Company. Det är något med sömmarna som jag inte riktigt gillar, men fortfarande en snygg och annorlunda oxfordkänga.

Edward Green har länge varit kungar på eleganta kängor, här är ett exempel på att de även gör rustika sådana!

Skovård - några grundläggande tips

Så du har gått och köpt dig ett par nya skor? Då behöver du ta hand om dem också. Jag kan inte nog understryka vikten av att ta hand om sina skor! Skor slits hårt, men med lite omtanke och några extra minuters skovård per vecka så kan dina skor hålla i 10-15 år om inte mer. Förutsättningen för att de skall hålla så länge är dock att du bär högkvalitativa herrskor och inte massproducerat skräp från utvecklingsländer.

Jag skall längre fram gå in på lite mer hands-on-tips hur du skall putsa och vårda dina skor, men jag börjar med några enkla generella tips.

En utmärkt video om skoputsning på Youtube.

Rotera skor – låt dina skor vila minst 24 h efter att du burit dem en hel dag, detta är det absolut enklaste och viktigast tipset. Detta ger lädret en chans att återhämta sig och torkar ur fukt. Bär du samma skor dag ut och dag in, riskerar de att ruttna inifrån, speciellt i vårt fuktiga klimat. Det spelar ingen roll hur god kvalitet de är av, inom något år eller två kommer din dyra sko att falla i bitar om du inte följer detta råd. Mitt tips är att ha minst 4-5 par kvalitetsskor att rotera mellan.

Borsta bort smuts - mycket enkelt och effektiv, låt inte smutsen gro in i skon, putsa bort damm och ytlig smuts med en skoborste eller torr trasa efter varje användning

Putsa skon regelbundet – du behöver inte putsa skon efter varje användning, men försök att putsa upp dem var 6-7 gång du bär skon, lite beroende på hur hårt smutsade de blivit förstås.

Använd skoblock – detta hjälper skon att hålla passformen. Mer om detta ämne kan du läsa om i den tidigare artikeln Skoblock.

Låt fuktiga skor torka – men för guds skull, ställ dem inte vid ett element eller i torkskåp, detta är döden för läder.

Skohorn – använd alltid skohorn när du tar på dig skon, så sliter du mindre på både plös och hälparti.

Ta bort gammal skoputs – då och då kan det vara en bra idé att ta bort gamla lager av skoputs. Du gör detta med en vattenbaserad spritrengöring. När skon torkat är det viktigt att du fettar in skon igen med vax eller fett. Det räcker om du gör detta nån gång om året.

Ett urval av Saphir skovårdsprodukter, från butiken Leffot i New York.

Gällande skoinfettning så bör man göra detta med måtta. De flesta skoputsmedel innehåller ganska mycket fett, så det kan vara överflödigt att fetta in dem extra. Dock kan det vara en bra idé att fetta in dem innan du ställer in dem i garderoben för säsongen, för står de helt oanvända utan uppmärksamhet i ett halvår riskerar de att torka ut något.

Skovårdskit från Paul Smith.

Klanderfritt men ändå inte

När man pratar klassiskt herrmode så är det svårt att inte nämna Gianni Agnelli i samma andetag. Den gamle Fiat-bossen kunde sina kläder. Nu är detta en blogg om herrskor, men eleganta, exklusiva herrskor hör självklart till klassiskt herrmode.

Agnelli med klockan utanpå skjortan. Slarvigt? Nej, extremt medvetet såklart. Själv hävdade han att det inte alls var en medveten stil, utan att han tyckte klockan skavde mot huden. Tror det den som vill.

Agnelli var speciellt förtjust i att bryta av sina klanderfria kostymer med diverse små nyckfullheter. Han kunde medvetet bära klockan utanpå skjortan. Eller bära ett par arbetarkängor till en skräddarsydd kostym. Det man skall veta är att detta självklart var ytterst medvetet.

Andrea Perrone, VD på Brioni, med en slarvigt positionerad slips. Medvetet, oh yes.

Att klä sig på detta sätt ses av de flesta kännare som en nödvändighet då man klär sig i klassiskt mode. En helt felfri outfit ser för ordnat, kanske till och med militaristiskt, ut. Konsten är förstås att hitta en liten touch som är något slarvigt, nonchalant anordnat, för att bryta av. En slarvigt knuten slips, en hastigt instoppad pocket square, en derbysko till svart kostym eller en manschett slarvigt uppknäppt. Allt är tillåtet, så länge resten av din utstyrsel är klanderfri. Go crazy!

Den famösa dandyn Beau Brummell, en av världshistoriens mest välklädda män, skrev några rader i ämnet:

My neckloth, of course, forms my principal care,

For by what we criterions of elegance swear,

And costs me, each morning, some hours of flurry,

To make it appear to be tied in a hurry.

Illustration av Beau Brummell